Vinterdag i Stockholm. Sikten når inte längre än ett par meter, trafiken lamslås och gatorna kämpar för sin överlevnad. Kvällen och  mörkret anländer, lugnet lägger sig ned och gatorna slutar kämpa för att hålla människorna kvar. Söders Hjärta öppnar sin dörr, varma famnar möter god musik och goa gubbar. Röd saft i glasen, världen är vår ikväll. 

Jag vill adoptera honom!!

Inte minst för att rädda honom från alla cup cakes.

Drömmen om Elin

Igår klagade Elin på att jag aldrig skriver längre. Nej, sa jag, jag hinner inte och när jag väl skriver nåt blir det skitdåligt. Skriv om mig! hejade Elin på. Så okej. Här kommer ett inlägg om allas vår bästa och helgalna Elin! Elin, Elin, trottoarernas drottning, som vi brukar säga. Vänligen notera att det är taget från 90-talets Nile City, det ligger inget djupare i det konstaterandet. För alla minns vi väl Nile City-kvällarna i TV-rummet hemma hos familjen Elin, ofta med nybakade chokladmuffins, saft och popcorn på brickan. Och det håller i sig fortfarande; Elin har och kommer alltid vara allas vår bullmamma! 7 sorters kakor upp i dagen, Leila skulle bli grön av avund! Men vi gjorde mer än kollade på Percy och två koleanska adoptivpälon, vi trängdes längst fram på spelningar, hoppade oss svettiga på Kafé 44, klädde oss i alldeles för konstiga manchesterbyxor och drack alldeles för många limedrinkar ihop med svenska rockband... Tur att vi en dag fyllde 18 år och förstod bättre! ;)
Men - Elin du kommer alltid vara mitt apokalyptiska lakritstroll. Vare sig vi är 14 eller 24.
Puss,
din fool.



Long time ago...

Over 'for it started

Nyss hemkommen från födelsedagsbrunch med bästa vännerna. Lustigt hur bara åsynen av dem kan göra mig på bättre humör. Och det behövdes efter en kaoshelg som denna. All min energi har gått åt till att tänka, på många olika plan. Men nu börjar tankarna blåsa bort (inte minst efter min cykeltur i spöregnet och stormen hem). 

Stormen. Jag tycker det är sorgligt att löven håller på att blåsa bort innan de ens bytt till sin vackra höstfärg. Ja. Känns som att min bästa årstid är över innan den ens har börjat. Hmm.

Nä, nu är det dags för DN och thai left-overs från igår. Tjo! 

Noah (Squid?) And The Whale

Lite sent omsider upptäckte jag folkpoparna Noah And The Whale som består av fyra Londongossar och, ibland, ingen mindre än Laura Marling på sång! Det här PSL-klippet är ju bara helt fantastiskt;

Give A Little Love

Walking On A Dream

Jag har blivit störd. Men jag kan inte sluta lyssna på Luke Steele och hans Empire Of The Sun. Det finns ingenting - ingenting! - som kan mäta sig med det just nu. Inte ens Glasvegas. I'm walking on a dream.
Albumet släpps i Australien nu och i Sverige nästa år. Svinbra är det. 6 låtar finns att lyssna på på majspejsen. Steele är ett geni!

www.walkingonadream.com.au

.

Idag bara slog det mig. Vad lycklig jag är. Jag är omgiven av så otroligt mycket fina människor; familj, vänner och de som är mer än vänner. Och det är ju faktiskt det enda som betyder något,  i slutändan.

High five för det. 

Helmut

En halvgalen dam ringde mig precis och var väldigt upprörd över att Helmut Lotti inte ska komma till Sverige. "Att se honom live är som att vara på spa", förklarade hon mellan andhämtningarna. Jag höll bara med.

Empire of the Sun

Senaste veckan har variationen varit låg; endast en platta plus en låt som har gått konstant i mina halvsunkiga högtalare. Plattan är Glasvegas hyllade skottska anthemrock, jag älskar hans keltiska accent!
Daddy's Gone

Låten då - bästa jag hört på länge! Det är Sleepy Jackson-mannen som är tillbaka (finally!) med nytt projekt; Empire Of The Sun - satan va bra. Australienarna kan dom.

the little mermaid on crack

Surfade in på Jay Brannans hemsida och möttes av texten;
"hi. my name is jay brannan.
i'm a singer/songwriter living in new york city, and i'm as tragic as i look in the above photo.
i only own one pair of jeans and currently i hate them.
i maintain this website myself, which explains why it sucks. thank you for the offers, but for now i don't really want it re-designed. i like it this ugly and under my own control."

Haha. Kul. Han är dock ännu en "ledsen kille med gitarr"-typ, fast ett steg längre textmässigt (han sjunger om killar istället för tjejer) och väldigt fint. Låter som "the little mermaid on crack", som han själv uttrycker det. Brannan spelar på Kägelbanan i oktober och du känner igen honom från filmen Shortbus. Skriver även blogg. Plattan kommer gå varm mörka höstkvällar med tända värmeljus. Japp.

Anna

Åå va fin nya Hello Saferide låten är. "And she would never had to know what it's like when your heart breaks". Längta längta efter skivan.

Last Day of Summer

Sommarens sista dag. Staden har aldrig varit så lugn som när jag traskade hemåt ikväll, från Östermalm via city. Gårdagen gjorde sig tillkänna, tröttheten slog till efter en kväll som flög högt och jag landade slutligen i Vasastadens trygga vrå. En fantastisk sommar fick ett välförtjänt slut. 

I just hope that I don't fall in love with you. 

The protector

... och så den här låten. Bara en gång till.

She left a week to roam
Your protector's coming home
Keep your secrets with you
Safe from the outside

You walk along the stream
Your head caught in a waking dream
Your protector's coming home

As you lay to die beside me, baby
I'm the one in the shootin' game
Would you wait for me,
The other one,
Would you wait for me?

Längtan till landet

Spanien var helt underbart, och jag vill bara tillbaka. Tillbaka till lugnet och havet och värmande solstrålar, som väcker huden till liv igen. Det första jag möttes av när jag kom tillbaka till Stockholm var en arg cyklist som skällde ut mig för att jag cyklade för långsamt i cykelbanan. Han verkade inte fatta att jag fortfarande hade det spanska lugnet kvar i mig. Han kan ta sin stress och sin storstad och stoppa upp någonstans. Jag vill i alla fall inte ha det, men det är svårt att värja sig. Längtar till en landsbygd, ja. Det är nog så jag ska leva. Jag och Stockholm är inte bästisar just nu.

WOW, Fleet Foxes och söder i sikte

Göteborg och Way Out West var helt underbart. Fint sällskap, skönt bs-häng, lyxigt hotellrum med roomservice, lagom mycket jobb och fantastiska spelningar, speciellt FLEET FOXES. Hade lyssnat på skivan innan, tyckte den var lite trist och lät för mycket My Morning Jacket. Men live! Bästa jag sett på länge. Sigur Rós var, som vanligt, breathtaking. Och de recensenter som skriver ner dem måste ha varit barn som aldrig gillade sagor. 

Fleet Foxes "White Winter Hymnal"

Om någon timme bär det av söderut, jag och bästa Em ska till spanska öar och vila upp oss inför en stundande höst. Mina planer är strand, böcker, bad och korsord. Har jag berättat förresten att jag har blivit helt hooked på det, korsord? Det är ju jättekul! Eller är det bara ett tecken på att man börjar bli gammal, hmm... Skönt ska det bli i alla fall, och jag ska tillåta mig själv något som jag aldrig tillåter mig här hemma; TA DET LUGNT. För nu har jag semester, blackberryn stannar hemma och vill jag sova en hel dag i skuggan på stranden så FÅR JAG DET. En veckas verklighetsflykt. Satan vad skönt det ska bli. Ciao!

.

Länge sedan jag plitade ner några ord, men sommaren håller mig borta från rum och datorer. Solen, värmen och viss ledighet kom i vägen, och trots att sommaren har varit kantad av nytt och ganska psykiskt krävande jobb så har den varit väldigt fin; festivaler och roadtrip runt ett fantastiskt sommarsverige. På torsdag bär det av västerut - till Göteborg och Way Out West och därefter en veckas uppladdning vid Medelhavet. Uppladdning inför hösten. 

Hösten ska bli grym. Det har jag bestämt mig för.  

Och än finns det tusentals tårar kvar

Jag känner mig som en ledsen, naiv och dum jävla brud. Och jag brukar aldrig känna så. Jag brukar ju va killen i förhållandet. Men den här gången gick du längre, du fick mig att längta och lé efter dig och dina ord. Dom där du skrev att du saknade mig. Konstigt sätt du omvandlade saknaden i bara. Och nu kommer du krypande tillbaka, precis som efter manus. Vi som alltid varit motsatsen till stereotypa. 

Vad botar man detta med då. Glass, den bästa musiken och vänner har hittills funkat fint. Och. Slå. Slå bara. Jag klarar väldigt mycket mer än det här. 

Wanted everything to stop that bad

Ha. Jag som trodde att jag nästan hade fuckat upp det. Undra vad som är värst, att själv vara den som fuckar upp det eller att vara den som blir uppfuckad (mycket märkligt ord, jag vet, men kom inte på nåt annat). Jag har lyssnat på Elliott Smith's "The Biggest Lie" hela förmiddagen, även Bright Eyes cover av samma låt (där för övrigt YouTube-klippet är mycket märkligt, Conor är utklädd till ett skelett!). Sjukt fin. Ska gå på repeat hela dagen, medan jag funderar ut varför det gör så ont och om det ens är värt att fortsätta.

Arvika Passion

Arvika, check! Arvika var varmt, Arvika var lite rörigt och Arvika hade storm! På lördagen, backstagebaren fylldes med vatten, staket blåste omkull och jag upplevde en dröm som jag hade för några veckor sedan på riktigt; en storm som blåser upp, från ingenstans och orsakar kaos. Nu förstår jag vad som menas med att hamna mitt i ett åskväder!
Yelle fullkomligt ägde Orion och skapade dans dans dans, Hot Chip förtjänade mer dans, Vintergatan kändes ofta rätt tom, MSTRKRFT samplade Tellier och fick mitt trötta torsdagssinne att flukta efter fest. Festen, som jag tog igen lördagkväll då allt jobb var över och jag och E äntligen fick nytta av vårt hotellbadkar som kylde ölen. Maps och hans band ville bara ha drinkar och bada nattbad. Sa jag att drinkarna var röda och hette Arvika Passion? Söndag, hem till en tom och tyst lägenhet, hyrde några filmer för att stilla mitt sällskapsbehov. Somnade halv nio. Det var skönt.

Arvika, we're gonna party like its '99!

I morgon bär det av till Arvikafestivalen! Och om jag inte går sönder innan av magsår så ska det bli riktigt kul. För jag menar, när allt jobb (och det är massor - 10 artister på plats och en ensam Nina, phu!) är klart så ska ju jag och E party like it's '99! För vi ska ju tillbaka till Arvika, stället där allt festivalande började för oss för måånga år sedan. Då var det tält, bacardi breezer (pineapple!) och osäker fjortisfylla. I år blir det hotell, finhäng och kanske lite rosé. Tiderna förändras. Jag är aspepp på att se MSTRKRFT och Hot Chip. Och Maps. Yää.

It started out as a feeling...

Dagens (månadens? årets?) låt; The Call med Regina Spektor

Ikväll är det jag och Caspian

Seg måndag. Fördriver tiden genom att längta efter P. Ja faktiskt. Längta efter något som jag nästan fuckade upp i helgen. Men det håller fortfararande, tror jag. Hoppas jag. Och jag tror du hoppas också.

Nu, jobb. Ikväll, stiga in i Prins Caspians magiska skog. Till lejonen och landet Narnia. Galapremiär!

This scar is a fleck on my porcelain skin... Tried to reach deep but you couldn't get in

Fragile. Rör mig inte för då faller jag nog ihop. Jag är dålig på att vara själv just nu, och precis då åkte du iväg och tog poesin med dig. I tre jävla veckor ska du vara borta. Och jag saknar dig. Fan. Jag som aldrig skulle sakna någon igen.
Kvarlämnad i ett kaos sitter jag och lyssnar på Stars. Alla tycker Stars är töntiga men inte jag. Ikväll ska jag se dem på Accelerator. Lite MGMT, Brian Jonestown Massacre, Hercules & Love Affair och Battles blir det också. Hoppas dom spränger öronen ur mig.

Your ex-lover is dead

Svart onsdag.

Sverige gjorde bort sig totalt inför resten av världen. Ute ur EM efter en pinsam förlust mot Ryssland och, ännu värre, FRA-lagen röstades igenom. Jag funderar på att byta nationalitet. 

Hultan och huset och det där kaoset

Tillbaka efter en helg i Hultsfred, bland de småländska knotten, en stor villa utan smak och grillfest med stans bästa band i plural. Det var gött.

Väl hemma möttes jag först av Rivals svit som jag fyllde med min festivaldammiga uppenbarelse och därefter en flod av kaos. Både privat och jobbmässigt. Det konstiga är att jag inte alls är drabbad, bara folk runtomkring mig. Jag står liksom utanför och beskådar. 

Beskådar spektaklet, tillsammans med min nyfunna vän som faktiskt är den som håller mig hårdast i handen nu. Det är gött det med.  

Nallen

Tomten kom och gav mig en ny mobil!!! Den här fick jag, den är rödbrunskimrig och jättefin. Jag älskar (faktiskt!) min gamla Nokia N70, men ljudkortet börjar skrovla, batteriet verkar ha laddat ur för gott och dessutom så väljer den själv när den vill stängas av. Så tomten kom väldigt lägligt. W890i, nu kör vi!

Tisdag? Nää.

Releasefest igår för Anttilas nya skiva på F12. Och jag hade så pass kul att magen inte pallade morgonens bussresa till jobbet, så jag fick vackert (öh) stiga av och knata sista vägen. Man ska inte festa som en fredag när det bara är tisdag.

Dagens låt; Blue Öyster Cult "The Reaper". Fy fan va bra den är. Blue Öyster Cult är mitt nya bästa band. Kanske borde åkt med T och gänget till Sweden Rock ändå?

.

Jag undrar vad som hände, den dagen luften gick ur oss. Men vi vet, för det har vi fått höra; att livet går vidare. Just för att det måste.

Sigur Ros Gobbledigook!

My beloved Sigur Ros är tillbaka och ger bort sin nya låt Gobbledigook gratis på www.sigurros.com. Videon är lite speciell men fantastiskt fin, avstängd från YouTube men finns att titta på på hemsidan. Albumet Með suð í eyrum við spilum endalaust (With a buzz in our ears we play endlessly) släpps den 25 juni. Och i sommar bara måste jag stå på Way Out West och kolla spelningen. Med ett surr i öronen.

.

Jag antar

att igår

bara var

ett helt vanligt återfall.

.

Hemma. Oerhört nöjd över min lugna helg. Efter den varma solen i Vasaparken mötte jag upp P på söder. Vi gick Monteliusvägen fram, som alltid, och fångade den sista solen innan den gick ner bakom Kungsholmens höga hus. Han pratade på om Paris, jag lyssnade mest och försökte se in bakom hans mörka solglasögon. Inte riktigt säker på vad som döljer sig där. Började prata om ett Vi men la ner det rätt kvickt. Tror vi båda har fått skriftens gåva istället för talets. Följde honom till Mariatorget där jobbet kallade, jag gick hemåt och slogs av hur tomma gatorna var. Vi lever i Schlagerns land. Helt oförstående till denna masspsykos och jag kommer nog aldrig vänja mig. Genren från hell. Men gatorna var fina som tomma, jag fick vägen för mig själv. Och visst är jag bäst på att vandra den själv. Vägen alltså. Har varit så hittills och det kanske bör stanna så. Fortsättning följer.  

Den lilla lugna

Igår blev det några glas rosé i solen på debbans uteservering, sedan vidare på middag med tjejerna och världens godaste pizza; La Cabra. Chevre, honung, valnötter och ruccolla. Mm! 

Upp tidigt i morse för ett Combat-pass. Vet inte hur många undanflykter jag försökte komma på för att slippa, men jag tog mig dit och det var faktiskt väldigt roligt. Instruktören va ett brunlockigt litet yrväder, hur ball som helst och fick mig att kämpa lite extra. Nu ska jag snart ta mig ut i solen. En filt, en bok och Vasaparken får det bli. Planerna för kvällen är än så länge ovissa, men ingen fest iaf. Det här är ju min lugna helg. Ibland är det så skönt med lugna helger. Man behöver dem för att ladda om, för att orka med nästa veckas kvällar, spelningar och efterfester. Men nu är det den lugna helgen. Ja. Och vad skönt det är ibland.

Det går bra nu... Igen

Vad gör jag för fel? Som ni ser är inte mitt konto det mest välfyllda, och jag har redan lånat en massa pengar av sparkontot. Stackars mitt sparkonto. Det har fått överdrivet mycket negativ uppmärksamhet den senaste tiden. Förstår inte!! Nästa månad blir det mindre restaurangbesök, inte lika många inköp av second hand-klänningar och färre dyra glas rosé. Yes.

Nu ska jag försöka dra mig ifrån jobbet.

Tday!

Idag har jag ätit ekologiska sesamkakor (supergoda!), glatts åt Kleerups fina recensioner, lyssnat på kommande Coldplay, bestämt mig för att börja träna igen samt börjat fundera på sommaren. Kommer ju dra med jobbet till Hultsfred, Arvika och förhoppningsvis Way Out West, men jag kanske ska ta nån semester också. Em började svamla iväg idag på MSN om några pyrineiska berg eller en cykeltur till Frankrike. Det lät väldigt mycket motion och visst det är aldrig fel, men inte på semestern väl? Ge mig en fransk by, en hängmatta, fint vin och vindruvor så är jag på! Och om det ska vara någon motion så ska det vara på hästryggen, punkt slut.

Och så har jag funderat på en annan sak också. Hmm.

Dansande politiker

Jag hinner ju aldrig skriva här längre. Eller så vill jag inte? Varför? För det händer så mycket nu, och jag hänger inte ens med själv. Och för att skriva ett ord måste jag vara säker på det. Eller?

-----

Coldplays viral video till Violet Hill. Dansande och snubblande politiker kan ju aldrig slå fel! Den kommande plattan är för övrigt svinbra. Faktiskt. Speciellt tre låtar. Mm. Tack å hej.

A Fine Frenzy

Dagar i maj. Alltför lite sömn, underbart mycket av rosé, sol, fest, hav, ljusa nätter och överraskningar. Bakgrundsmusik i form av LA's finest A Fine Frenzy's nya platta. Och jag undrar om livet kan bjuda på så mycket mer än det här. 

Fusboll

Jag måste ju säga att det ser bra ut. 3 matcher, 3 vinster och 20-2 i målskillnad. Och jag pratar såklart om den spännande korpenfotbollen. Mitt älskade tisdagsnöje. Finns inget härligare än att knyta på sig skorna och springa ut på planen en ljuvlig sommarkväll. Fast mina sommarben (som såklart vill vara sådär snygga) hade dock föredragit om matcherna hade spelats på gräs istället för grus. Fast det är smällar man får ta I guess.

Det ska göra ont att spela fotboll, som min pappa alltid säger.


Favoriter i repris 3 3 0 0 20 - 2 9
Pink Sox 3 2 0 1 5 - 6 6
----------------------------------------------------------------------
Mosebacke DFF 3 1 1 1 3 - 2 4
LO 3 1 1 1 3 - 3 4
Red Sox 3 1 1 1 1 - 2 4
SHB Tjejer 3 1 1 1 2 - 6 4
----------------------------------------------------------------------
Tussilago BK 3 0 1 2 2 - 4 1
Tigrarna 3 0 1 2 2 - 13 1

Tellier

Ikväll spelar Sebastien Tellier på Berns. Jag kommer inte vara där. Jag nöjer mig med att vara hemma och laga tortellini och kolla på en av de finaste videos; Telliers "La Ritournelle". 

Förresten, i år hejar jag på Frankrike i Eurovision. 

Last Shadow Puppets

The Last Shadow Puppets. Singeln "The Age Of Understatement" får mig att vilja hoppa upp på en häst och gallopera iväg i öknen och "Calm Like You" får mig att, ja. Spränga trumhinnorna av joy.

.

Vad är en poet? Trist och tråkig, ja rent ut sagt livsfarlig. Och alldeles underbar?

Varför måste det bästa alltid vara på gränsen till fall.

Merry Month of May

Med maj kom solen. Och skölden. Skölden som gör att man vågar sig ut på isen igen. Den där isen, som kan vara ruskigt hal och kall. Det finns risk för brustna organ och frusna blöta vakar, som kan avskräcka så hårt att man istället håller sig på kanten. På torra säkra land.

Men den kan även skjutsa iväg en till andra platser och sinnen som man inte har vågat hamna på tidigare. En skjuts in i det spännande och nya. Vips har man vågat snurra den där omöjliga piruetten, och alla risker är så värt alla chanser man har möjlighet att få.

Jag är på ostadiga och hala ben igen, men jag är i alla fall ute. Och satan vad kul det är!

Förra veckan var så sweet. Sommaren kom till staden. Vi flyttade in i nya lokaler. Utomhussäsongen startade. Andy Butler från Hercules and Love Affair var på besök och bjöd på grymt DJ-set samt sköna intervjusvar och mitt jobb var mest att sitta bredvid i solen med en cola i handen. Lön och secondhand-shopping, grillfest, söderhäng och ännu mera fest. Det var nästan lite töntigt, allt. Som en sådandär halvdålig svensk film som bara handlar om ungdomar som hänger runt i Hornstull.

Den här veckan är skön den med, valborg och röda dagar ger mycket ledighet. Vad ska man göra på Valborg, måste man festa? Känner inte riktigt för det. Men ja, vad ska man annars göra.

Jag är kär!

Men alltså. Titta på här fluffbollen. Kan nog vara det sötaste jag sett. Lejonhuvad dvärgvädur kallas rasen, eftersom den har hängande öron samt en lejonman runt halsen. Jag måste ha en!! På riktigt. Den ska sitta med mig i soffan på kvällarna, kolla på TV, dricka saft och knapra kex. 

Idag är bara en sån dag

Skrivbordet är flyttat - det blev ut mot korridoren istället, med fönstret bakom mig. Det där att titta in i en vägg var inte min grej. "Och om du vill titta ut genom fönstret behöver du ju bara vrida på stolen", som kollegan sa. Ja. Trivs mycket bättre nu. Fick dessutom en ny stereo som jag själv - får jag repetera; SJÄLV - har kopplat in. Blir så löjligt mallig när jag lyckas med sånt. Det var väldigt många sladdar och saker som skulle tvinnas, men det blev rätt på en gång. Tjo!
Och utanför lyser solen varmt, ikväll äger årets första utomhusmatch rum! Skorna, benskydden och tröjan med nummer 10 på ryggen är med. Snart ska det sparkas boll!

Trivs så bra med allt nu. Jag trivs att vara fri, ingen bestämmer min dag förutom jag själv. Oväntat gillar jag att vara min egen igen. Kanske hjälper solen och våren till, känslan av frihet spritter väl som störst nu I guess.

Nu längtar jag bara till E kommer hem från Irland och A från Sydamerika. Sedan kan sommaren starta på riktigt.

En svunnen tid

Flytten till de nya lokalerna skedde i fredags med buller och bång. Så nu sitter jag i mitt egna ljusa fina rum, och det är så... tyst! Efter att ha suttit i landskap i över tre års tid är det en högst lyxig grej att få ett helt eget rum. Jag kan spela vilken musik jag vill, har ingen som skriker mig i öronen eller pratar overkligt högt i mobilen, inget fingertrummande och ingen tävling om vem som kan spela sin musik högst på stereon. Fantastiskt.
Har ställt skrivbordet till höger mot väggen, så jag har fönstret till vänster och korridoren till höger. Fast jag funderar på att kanske ställa skrivbordet så jag tittar mot korridoren istället? Nu sitter jag ju liksom och stirrar in i en vägg. Fast samtidigt är jag ju en dagdrömmare så jag vill kunna titta ut genom fönstret också. Hmm. Fortsättning följer. Men mina bästa vinylerna står fint uppradade och hela miljöombytet har gjort att min jobb-pepp stiger. Tjoho!

I lördags var det HH på arenan. Gåshud två timmar i sträck, hur ofta händer det? Minnen av Aprilhimlen var kvällens finaste, lite vin backstage och därefter ut i Stockholmsnatten. Räkmacka i stadens poshaste kvarter, fuldans och ännu mera vin. Taxi hem vid fyra, DN låg på dörrmattan och väntade. När jag föll ner i sängen steg solen upp utanför och det kändes faktiskt som en svunnen tid har kommit tillbaka.

Fast. Vad är det med den här staden, varför är alla otrogna son of a bitches? Förstår inte.

Och mitt konto skallar fortfarande oroväckande TOMT, mitt sparkonto är mer urlakat än någonsin. Countdown till lön: 4 dagar. Då ska det inhandlas vårkläder! Blommiga. För nu blommar körsbärsträden i Kungsan och det är ljust till halv nio på kvällarna. Den bästa tiden börjar nu!

Längs med blåa linjen

Fredagen kom och jag kom på benen igen! Festligheter längs blåa (?) linjen, mitt klot slog ner flest käglor och dessertvin på det. Trrevligt. 

Krunegårds "Se på mig nu, vad tycker du?" högt på repeat hela dagen. Snart middag med de bästa av vänner. Om bara hostandet och locket för öronen kunde släppa någon gång!

Det går bra nu

Jag har 9 kr på mitt konto! Nio! Ett två tre fyra fem sex sju åtta NIO kronor!!! Och löning är inte i sikte på långa vägar, två veckor kvar är jag rädd. Dessutom har jag redan nallat några tusen från mitt sparkonto. Undra om jag ska anmäla mig till Lyxfällan...?

Grrr!

Coola David La Chapelle har just nu utställning på Fotografiska i Nacka. Älskar hans gudomliga och 'blanka' bilder, men hur i hela friden kan karl vara 45 år? Han ser ju ut som 25! Kolla bilden här

In your face, book!

Jag har drygt 230 vänner på fejjan. De flesta har jag nån sorts relation till, men ett tiotal av dem har jag aldrig träffat och har verkligen ingen aning om vilka de är. Förutom att de har sett min bild eller mitt EMI-nätverk och har därför addat mig som vän. Vissa har jag sagt ja till, men de som verkar alltför skumma har jag tagit bort. Men jag fattar inte riktigt meningen med det? Vad ska jag svara på deras mail? Oftast är det folk från staterna. Är dom så ensamma där så de vill hitta folk att maila med på FB? Eller är det jag som har missat något? Kanske är det kul att maila med P som hittade mig i "Philosophy is sexy"-gruppen men jag vettifan vad vi skulle prata om liksom. Platon?

Och denna KOLL man får på dessa människor! Facebook har ju en tendens att visa precis allt man hittar på och gör; "XXX XXX changed his interests to books and travels", "XXX XXX is now looking for friendship" och så vidare. Vill jag ens veta allt det här om människor jag aldrig någonsin kommer träffa? Nej det vill jag inte för jag kan nog inte komma på mer onödig fakta än det. 

Tänk om man någon gång skulle träffa alla dessa människor. Man vet ju ändå lite om dem. Det är ju ändå människor man sett på fylle- och semesterbilder, man vet vilka böcker de har läst och var de har studerat. Människor som man har en aning koll på men som man troligtvis aldrig någonsin kommer träffa. Det är ju ändå lite lustigt.

Kanske dröjer det inte länge förrän FB börjar organisera träffar som "Meet you Faicebook-pals!". Tvivlar dock på att jag skulle tacka ja. 

Bokstaven D

D som i däckad. 

Fjärde dagen i rad nu. 

Fjärde dagen som täcket, boken, sängen, datorn och Greys Anatomy har varit mitt käraste sällskap. Och det värsta är att jag inte ens är less på det. Just nu vill jag bara ligga här för alltid.

Home sweet home... Eller?

Svensk mark igen. Den välkomnade mig dock med kraftigt lock för öronen, som fortfarande sitter kvar. Kan öron sprängas? För i sådana fall tror jag mina är på god väg. Sängliggande hela dagen, jag är som en levande slemboll. Ni skulle se mig. It aint' pretty! Dublins kalla nätter tog knäcken på mig. Men det var väl priset man fick betala, för kul hade vi. Irland var lika fint som vanligt. Dublins gator lika gästvänliga som vanligt. Irländarna var lika galna som vanligt. Allt var som det skulle, med andra ord. 

Ett kallt Dublin

Internetcafe i Dublin. Da vi ar mad trotta efter nattens eskapader har det varit en valbehovd slapp dag. Em har intervjuat en keltisk lady, jag passade pa att avnjuta lite amerikansk kaffekultur i form av dyr latte pa starbucks. Strovade sedan runt i St Stephens Green, solen sken till och fran och duvorna samt iPoden holl mig fint sallskap.

Hur kommer det sig att musiken kanns mer pa gatorna i dublin an vad den gor pa fyrans buss en morgon pa vag till jobbet.

Har precis shoppat bocker. Jag som aldrig laser. Det var nagot i den irlandska bokhandeln som fick mig att vilja lasa varena verk pa varenda hylla. Lugnet man hittar nar man befinner sig pa annan plats, bort fran alla masten och alla tvivel. Bort fran det vanliga monstret, stunden nar man hittar det dar lugnet. Det far mig att vilja lasa och lara och kanna igen. "Brida" av Paulo Coelho samt "Then We Came To The End" av Joshua Ferris blev det. Nar jag landar pa svensk mark i morgon igen ska det bannimej lasas i veckor framover.

Resetips - bo aldrig pa Shining Hostel i dublin! Vi bodde dar var forsta natt. Vi kom dit vid ett pa natten och det var HEMSKT. Snubben som jobbade maste varit hog pa nagot, slussade ut oss pa en bakgard till ett rum som inte ens hade ett las. Min sang var hogst upp i taket, jag lag ungefar 30 cm ifran det. Badrummet var nast intill obefintligt och helt vidrigt. Vi sov i nagra fa timmar och drog sa snabbt vi kunde i gryningen. Fast, vad kan man forvanta sig for 146 kr natten. Nu bor vi pa Isaacs, helt okej men borjar trottna pa ofrasheten nu. Gillar hostel annars, mysig internationell stamning och man traffar ofta roliga manniskor. Forutom de engelska bleka hogljudda ladsen i rummet bredvid. Som for ovrigt hade dragit ut en av de sina pa en madrass i korridoren och sprejat honom full med raklodder inatt. Humor?

Annars da. Lordagen spenderades i Wicklow Mountains. Det var bland det vackraste jag nagonsin har sett, bilder kommer sen. Pubrunda igar, jag och Em ramlade gatorna fram med en bunt irlandare. Men Dublinnatten var kall. Alltfor kall. Ibland kanns allt bara sa fejk. Och den andra sortens kyla har gett mig en megaforkylning och svullen hals. Tack for den.

Snart en dush (jag kan inte undga de hemska badrummen langre) och darefter den sista pubmaltiden och some pints.

Vuxenpoäng, check!

Idag samlade jag sjukt många vuxenpoäng genom att ha ett tredje möte med kapitalförvaltare. Bestämde mig för att flytta över pengarna, bland annat i en Rysslandsfond. Jag börjar nästan tycka det här är lite kul! Fast jag undrar om min kapitalkille tyckte det om mig. När vi hälsade OCH sa hej då granskade han mig från topp till tå. Och jag menar det verkligen. Hans blick stannade extra länge på mina svarta kängor (lite docs-style) och min jättestora svarta kofta. Han tyckte nog att jag såg ut som ett tält och inte som den vanliga kunden gör. Deras dresscode stavas ju K-O-S-T-Y-M och det är inte riktigt min grej. Och om det någonsin skulle bli, snälla hejda mig!

ps, nu lät det som jag har jättemycket pengar att förvalta. Det har jag inte.  

Flanering

För exakt en vecka sedan, på Annandag påsk, hade jag täckjacka och pulsade i snö. Vinden ven och vi drack varm choklad i klumpiga vantar. Igår satt jag i solen mot en varm husvägg, utan jacka och åt glass. Va konstigt det är.

Det här med bilder är ju rätt kul kom jag på igår och fotade som värsta turisten. Det enda som saknades var en karta.

Jag älskar att flanera! Jag skulle nog kunna göra det vareviga dag i resten av mitt liv. Planlöst, sådär.


Vilken gruppbild!


Det här är nog min bästa bild. Så glad!

P och Herman.

För vem är inte ful

Hmm. Vem var jag att skriva om alkoholdimma. Haha. Festen igår; fanns ingen McDreamy nej men däremot en gudomlig ananaspaj som jag blev kär i. Stegen bar vidare mot dansen, vampyren spelades och min lycka var fullständig i tre minuter. För jag är också ful i sextiowatts ljus precis som du. Ögonen tillhörde någon annan, och natten tog slut alldeles, alldeles för fort som bara de roligaste timmarna gör. Tur att det finns fler. Både ögon och nätter. 

Någon natt nu

WTF. Debaser. Fina ögon men ingen jävel fattar. Vad gör ett par ögon om dom inte förstår musik, om dom inte dansar som jag och om dom inte förstår mina ord, mitt leende och min mening. Inte ett dugg. Ibland känns allt bara så hopplöst. Och jag vet att klockan är halv fyra på morgonen men det känns meningslöst ändå. För ingen jävel förstår musiken och alla är dumma i huvudet bakom deras alkoholdimma och falska ord. Ge mig en mening och något att tro på så kanske jag börjar hoppas igen.   

Seriöst...

Igår var det Laura Marling och Debaser och jag drack kanske två öl och ett glas vin. Jag drog hem nästan direkt efter spelningen och somnade kanske runt elvasnåret. Nu kommer det värsta - jag är BAKIS idag! Hur går det till, vad har hänt?? Jag är skittrött och törstig och har mindre huvudvärk. Och dessutom jättemycket att göra på jobbet, nyhetsbrev ska skrivas och chattar som ska styras upp och grejer. Jag som skulle hårdfesta med läkare ikväll och så är jag helt trött, buhuu. Pinigt.

Lycka!

I slutet av maj åker jag och systrarna L till Småland och Stall Passmark för en kurs i avancerad hoppning och min lycka är gjord! Jag saknar hästarna nåt så enormt, jävlar vad jag saknar det. Det är ju där jag ska vara; i skogen, på tävlingsbanan, i stallet tillsammans med en hårig kuse. Det är där jag trivs som bäst och det är där mitt huvud töms på precis allt förutom tanken på hästen och nuet. Jag blir så arg på mig själv för att jag har lämnat det, om än så bara för ett tag. För jag ska tillbaka och nu längtar jag till merry merry month of may!

Jag och Timmy på fältävlansbanan för några år sen. Those were the days, som man säger.

____________

Ikväll - Laura Marling på Debaser! Missa inte, tror det kommer bli fantastiskt.

Ireland on my mind

Jag längtar efter Irland nu. Jag längtar efter att komma till en ny stad, känna en ny atmosfär och en ny doft. Man kan lite börja om från början; ingen vet vem man är och själv besitter man inga fördomar alls. Vilket ofta leder en till ovanliga ställen och andra sorters människor än vad man skulle stöta på i sin lilla lilla värld i Stockholm.

Jag och Em håller just nu på att planera utflykter! För om jag ser ännu en shoppinggata och ett H&M i en utländsk stad så spyr jag av ointresse. Jag vill se natur och historiska grejer, jag vill se stadsdelar formade av kultur och jag vill se det inhemska. Jag vill se en skäggig gubbe dricka whisky och sjunga en gammal irländsk folksång och jag vill gärna vandra i nåt berg och slås av den irländska vyn. Hitills har vi bestämt ett besök i Wicklow Mountain, där man kan vandra och spana in fina trädgårdar. Jag hoppas dom har får.

McDreamy

På fredag är jag bjuden på fest hos R, det blir buffé, drinkar och en massa nya människor vilket jag (oftast) gillar. Dessutom så pluggar R till läkare, så kanske kommer det finnas några av det slaget där. Fick just en bild i huvudet av att självaste Dr Shepherd kommer möta mig i dörren med en cocktail i handen och den där "Welcome, dear!"-looken i ögonen. Ja jag skulle ju inte vända direkt. 

För övrigt så är hela min lägenhet indragen till mitten just nu. Anticimex kommer äntligen hit i morgon och sprejar bort djuren som snaskar på mina kläder. Så just nu sitter jag typ en meter ifrån tv'n och kollar Greys. Får lite ont i magen när det är såhär rörigt hemma men får väl trösta mig med att allt kan återställas i morgon kväll. Dessutom utan djur.

Sad eyes

Blev ikväll påmind om Josh Rouse otroligt fina pianoballad "Sad Eyes" (och det var genom ett avsnitt Grey's ja ja). Blev tvungen att leta upp skivan (Nashville), som jag inte har lyssnat på på flera år, och oj va fin den är. Kvällens låt, eller nåt. "Winter in the Hamptons", från samma skiva, är också grym. Kommer ihåg när jag spelade den på mettan. Jubel! Varför spelar ingen den ute längre?? Jag skulle dansa som en tok och sjunga med sådär otroligt högt och innerligt. Tänk på det :)

Läskigt ibland hur musiken kan agera tidsmaskin. 

Staplar och stappel

Under Påskens ledighet har jag kommit fram till några saker. Alla viktiga på sitt sätt.

* Att en rolig kväll på Carmen är den bästa kvällen. 

* Att jag gillar bitande frisk kyla.

* Att Em inte får vara på Irland i en hel månad för jag kommer sakna henne för mycket.

* Att filmmaraton med tre filmer på raden är underskattat och borde göras oftare.

* Att jag vill träffa två personer, oberoende av varandra, igen. 

* Att jag gått ner två men tränat noll.

* Att jag inte ska låta stressen och prestationen ta mig. Inget är värt så mycket.

* Att jag lägger ner Det nu.

Samt att jag har en väldigt rolig tid framför mig med resor, flytt och fest. Och icke att glömma; en sommar. 

The spin

Jag undrar varför jag bryr mig. För jag varken vill eller bör. Men ibland så känner jag bara så mycket. För mycket. Min tanke spinner vidare tills den är dubbelt så stor som utgångsläget. Och ibland hatar jag det. 

Säger som HH (som f.ö gjort vårens bästa platta; texterna, jordiga ljudet och proggen, jag älskar den. Verkligen.); Spelar det nån roll? Nej kanske ingen. Kanske allt egentligen.

Hallå magen, är du kvar?

Vilken jävla vecka. Jag har fått känna stressen, paniken, magontet och att jag lever.

Nä okej så farligt har det väl inte varit. Men nästan. Arbetsbördan har vägt några ton tyngre än vanligt och dessutom försvinner två dagar eftersom den där Jesus dog på korset för några år sedan. Och då är man ju ledig. Vilket inte betyder att arbetsmängden blir mindre; man har bara färre dagar på sig att utfärda den. Knepigt.

Men nu börjar jag närma mig slutet, ljuset i tunneln och några dagars ledighet hägrar. Jag längtar efter att åka hem till landet, till mor och far och fira den traditionella och helt fantastiskt mysiga påsken. Ja det gör jag. Skönt ska det bli.

Over and out.

Vårens finaste?

För övrigt...

... så trodde jag att schlagerhelvettet var över. Men icke. P3 har haft schlagerspecial hela förmiddagen och på lunchen blev jag kunskap rikare då damerna i konsumkön berättade att de hade röstat på Rongedal i finalen. "Det var ju en så bra låt och de förtjänar lite framgång, brorsorna". Tidningarna är fortfarande fyllda av Carolas tårar, Sannas starka känsla för sin låt och Bards sms-attack.

Undrar hur länge man orkar stå ut innan man ger upp hoppet om precis allt och börjar lyssna på Rix Morron Zoo.

Drömvirrvarr och Dublinoo

Måndag morgon. Och den möts med en sådandär tomhet igen. De senaste dagarna har jag vaknat med en extremt olustig känsla, som om jag har drömt nåt obehagligt men kommer inte ihåg vad. Det känns ju alltid bättre efter en stund, men jag gillar inte riktigt att mitt undermedvetna vill mig illa och ger mig en dålig start på dagen.

Helgen har annars varit ovanligt lugn men ack så skön. Häng med vänner, mysiga middagar och TV'n (Grey's Anatomy non-stop) har väl varit ledorden.

Och lite fotboll bjöd helgen på också. Sista matchen för inomhussäsongen (korpen såklart) och kors i taket, vi vann! 8-1 blev det varav två av målen gjordes med min högerfot. Vår inomhussäsong har gått ganska sämst, så det var skönt med vinst och en självförtroende-boost innan utomhussäsongen startar.

What else! Jag vet att det ofta klagas här, men det är de stunderna jag har behovet av att skriva, så det blir lätt så. Egentligen är jag ju för det mesta glad. Faktiskt. Och jag har mycket kul att se fram emot just nu. Till exempel är en resa till Dublin bokad! I början av april drar jag och Em till vår gröna ö för att suga i oss den irländska andan under ett par dagar.

Ser verkligen fram emot det, sist jag var på Irland kände jag mig i stort sett hemma, ibland mer än vad jag känner mig hemma i Stockholm. Det är något på Irland som går hem i min gröna själ, så är det bara. Det var ett par år sedan jag var där, så jag får väl se om känslan sitter kvar eller ej. Men hur som helst ska det bli kul att se andra väggar och gator än dessa, och höra irländsk dialekt igen. Den gör mig så glad!

Schkumt

Jag mår skumt. Jag är arg, fast jag vet inte varför och jag har ingen anledning till att vara det. Jag känner mig sjukt stressad fastän jag har läget under kontroll. Jag vill va hemma hela helgen samtidigt som jag vill ut och fånga natten och suga droppen ur det sista. Min mage känns som ett stort hål fast jag är inte hungrig. Och när jag äter känner jag ingen mättnad. Man kan nog säga att jag ständigt är min egna motsats. Jag trotsar mig själv då jag inte låter mig tänka, inte känna efter och inte fundera. Jag är nog rädd för att jag inte skulle gilla mitt egna svar, samtidigt som jag längst inne vet att svaret är det motsatta. Vilket gör mig nöjd.

Och om du inte hängde med så är det lugnt. Jag gillar dig ändå.

En rulle full

My god vilken jobbdag! Full rulle sedan kl 9 i morse, nu värker mina axlar och mina ögon känns helt grusiga. Har jobbat med BWO hela dagen; nyhetsbrev och banners och videos och kampanjsidor och piew! Helt slut. Nu bara måste de vinna schlagern på lördag och du måste rösta! Lay Your Love On Me är ju värsta discodängan! :)

Ska snart dra mig hem dock, köpa lite thai på vägen och kolla Gossip Girl. Jag tycker inte att det är speciellt bra men jag har blivit lite kär i Serena (vilken karaktär!) så jag måste ju ändå kolla. Ja.

Mm idag igen.

I'm cleaning out my closet

Nu har jag plockat ur hela min garderob, dammsugit och skrubbat precis allt. Väggar, golv och lister. Försöker få tag på värden så Anticimex kan komma hit och spreja också. Ska be dom att ta det starkaste giftet så de vidriga krypen döden dör. Gärna väldigt plågsamt. För det mesta så älskar jag att min lägenhet är sådär charmigt sliten, men icke idag. 

I och med djuren så tvingades jag även inse det som jag faktiskt har insett för länge sedan men gärna ignorerat; att min garderob är överfull. Proppfull. Till spränggränsen. Med fina kläder men som jag sällan - aldrig - använder. De bara hänger där och tar plats (och samlar kryp uuuu). Så jag passade på att rensa och slänga, och tja jag har hittills slängt en hel stor svart soppåse! Varför har jag inte gjort det här tidigare, jo för jag är lat damnit. 

Nu ska jag belöna mig själv för mitt otroligt hårda arbete genom att kolla på ett avsnitt Grey's Anatomy och dricka chai te. Mm.

Jasså!

Håkans nya singel är en svensk översättning av Tapeflys "Canine Prey"!! Där ser man. Grym är den i alla fall, i båda versionerna.

Vail

Fy, jag måste få bort de där äckliga pälsängrarna från min näthinna. Jag måste tänka på färg. Och vår. Och då börjar jag faktiskt tänka på min senaste kärlek Vail från Face Sthlm. Skitbra stick, som är som en blandning mellan läppglans och läppstift; inte lika tungt som ett läppstift men mer färg än läppglans. Färgerna blir väldigt ljusa och fina och kladdar inte alls. Började med att införskaffa ett rött som passar skitbra på kvällen, och nu börjar jag bli sugen på nåt ljusare, som färgen Friendship, att ha dagstid. Eller kanske nåt mer rosa.. Perfekt att möta en solig vårdag med!


Och gud vad jag lät som en 16-årig modebloggare nu. Hoho.

Mina kläder blir uppätna!!

Hjäääälp. De senaste dagarna har jag hittat oroväckande mycket hål på mina kläder och insåg fakta; jag måste ha djur i garderoben. Googlade runt lite och insåg direkt att djuren är pälsängrar, o my goooooood va äckligt. Och så sitter jag fast på jobbet medan tanken gnager att de vidriga krypen mumsar på mina fina klänningar hemma i garderoben. Tänk om de snart även hugger in på min soffa, och säng, och matta... Jag mår illa!

Jag suger och spyr

Helg och fredag. Helt slut efter häng på stan med E. Inköp av kläder som ska bäras upp på morgondagens utgång; svarta blanka lite randiga tights (ja jag vet att jag har ungefär 20 st men ETT par till kan ju inte skada) från Monki samt en gråvit-randig lång skjorta utan ärmar från HM. Kommer passa bra ihop med morgondagens festhumör, Chapel Hill och efterföljande klubb SLICK. Hoppas att det blir minst lika kul som förra fredagen då skottnatten fick bestämma tempo och pågick till tidigt morgon. Och jag såg att bilder dykt upp!

Det var längesedan jag tillbringade en fredag hemma själv i soffan, och HERREGUD vilken urusel fredagsunderhållning TV'n bjuder på! Fastnade lite för Robin i SVT, Björn Gustavsson var gäst (är han inte lite lik Håkan Hellström i sättet?!) och seriöst så fick han gästkollegan Felix Herngren att framstå som en trist oldie. Om det är någon som har gjort succé i årets melodifestival så är det ju lätt fett Björn, älskas av alla från pensionärer till kära trettonåringar, ja hallelujah. Och han har över 48 000 fans på Facebook! Sjukt!!

Skönt att vakna pigg i morgon, lördag och frallor från ICA, kaffe och DN. Sedan en runda till på stan eller en promenad i Hagaparken om vädret behagar. Därefter utgång, yes. Vi vill ju bara ha dans dans dans. För hela världen är så underbar om man är korkad, tom och glad. Ja varför är man inte en sån. 

en dag i mars

Idag var det dags att byta gisslan, som han sa. Skor, kläder, apan och skivor skulle bytas mot mina nycklar, som han inte längre har nån nytta av. Träffades innan för att dricka latte i solen, Vasaparken sken fint med sina barnvagnar och pensionärer med deras hundar. Solen värmde och denna dag i mars kändes inte lika jobbig som den snart skulle. Väl hemma och kallpratet tog slut. Tårarna började rinna som väntat. Jag har saknat dig för mycket för att det ska vara slut, jag vet att jag inte borde sagt det men jag kunde inte vara tyst.  Jag hatar att vara född i vågens tecken, jag kan inte ta ett enda beslut och när jag väl har gjort det så ångrar jag mig. Som en jävla vågskål som aldrig kan finna sin balans. Jag vet att jag bara borde vara tyst och glömma och gå vidare men helvette vad svårt det är. Och nu sitter jag på min fönsterkarm i solen, precis som vi brukade göra, och skriver ner tanken för att sedan kunna släppa den, ja tänk om det vore så enkelt. Men solen värmer fortfarande och mina tulpaner blommar fint bredvid mig fast samtidigt undrar jag hur länge man kan och bör vänta på en vår även i sinnet.

Jag är en vampyr

Måndag morgon och platt fall ja. Hörlurarna är just nu mitt käraste sällskap och i dem ljuder Markus Krunegårds nya "Jag är en vampyr"... Sick va bra, längtar efter att få höra hela albumet. "Vad vill du, men kom då, jag är ju här och väntar på dig..." "Jag är en vampyr jag suger och spyr jag vill komma in jag vill bli din" Fantastiskt ju.

Japanese TV Show.. igen

Det här kan vara det roligaste sen marshmallowsarna. 

OBS! Du måste titta till slutet! Varning för magkramp och tårsprut. 

Pepp ja

Ja e så pepp så jag spricker!! Dags för årets största inhouse-bland-vänner-hypad-fest, vi har varit så pepp, oj oj. Och nu känns det lite som jag är tillbaka till det som jag var för ett och ett halvt år sedan, tiden då jag levde för helgen och festen, levde för ruset för att sedan landa platt som en pannkaka på måndagen igen. Jag vet inte, kanske känns det så för att det är fredag, kanske är det min sanning som har gjort revival. Återstår att se.

Och OJ så bra nya är!!

Jag kommer inte att älska dig för resten av livet

Inte leva med tungan hängandes utanför och tycka synd om mig själv

Jag kommer inte höra av mig igen

och jag kommer inte ta skulden

Så säg det så var det gjort,

Det finns bara ett enda sätt att brinna upp

HH's nya

Texten. Jag älskar att euforin och dansen är borta, de galna nätterna och jakten på ruset, ungdomen och de korta förälskelserna. Jag älskar att det istället är sång om det eviga förhållandet, som ibland är svårt och knepigt och förjävligt. Om att bli gamla ihop och om hur jag inte hade behövt dig för tio år sedan och det kunde fan inte vara mer passande.

Varför måste vi döda varandra, nåt säger mig att du blir borta en lång, lång tid...

Premiär

Intog precis årets första utelunch! Den 28 februari sa kalendern. Premiären skedde med världens bästa storebror på Elverket. Fisken låg på tallriken, vattnet bubblade ikapp med solen och oj vad fint det var.

Uppbokad

Uppbokad precis hela veckan är jag. Allt för att slippa vara själv i en tyst lägenhet. Inte för att jag inte gillar att vara själv, tvärtom jag kan verkligen älska det ibland. Det kan vara det skönaste som finns; att bara strosa runt hemma, plocka lite, surfa lite, fastna i iTunes biblioteket, läsa DN, dricka mängder av latte...  Men bara när det är självvalt. Den här veckan behöver jag sällskap. Det blir bio, caféhäng, middagar ute, hemmafest, utgång, kolla spelning, bowlingturnering och releasefest. Än så länge. Och allt sker med bästa vänner, goda vänner samt bekanta. Har fortfarande något hål att fylla på söndag - promenad i Hagaparken eller pajbakning någon?

Sick

Läste i Metro i morse att man ger antidepressiva tabletter till hundar!? Om en hund inte får tillräckligt mycket motion och stimulans så blir den - såklart - ledsen, men istället för att göra något åt orsaken så får de tabletter för att lindra symptomen. Sick. Och det är ju precis samma sak med människor. Skillnaden är ju att människorna själva kan ändra sin situation, medan djuren helt är i människans våld. Stackars vovvar och stackars människor som inte fattar bättre än att gå ut och rasta hunden.  

Tecktonic

Efter en skön lunch på Djurgården sitter jag nu på kontoret och funderar på om Frankrikes senaste helt crazy danstrend Tecktonic någonsin skulle kunna hända i Sverige? Jag tror inte det. Stockholm är helt enkelt inte tillräckligt urbant och häftigt, inte sådär som Paris eller Barcelona. Stora rörelser händer liksom inte här, vi är lite för bekväma och lite för fega för sånt. Å så finns det nog inte tillräckligt många galna männiksor här som skulle komma på idén heller.

För er som inte vet vad Tecktonic är, så är det en danstrend. Helt ärligt vet jag inte hur jag ska beskriva dansen, den ser bara... rätt så dum ut! Man rör på armar och ben på ett sprattligt men ändå hårt vis. Som att man försöker dansa lite sådär häftigt men misslyckas. Det har blivit otroligt stort i la France, där samlas kidsen ute på stan och battlar i Tecktonic, sjukt coolt. Jag vill också. Haha. Kolla in Yelle's Tecktonic-remix nedan eller sök på Tecktonic på YouTube.

Oslo!!

Oslo va bäst. Fin stad, glada människor och allt var bara sådär lyckat. Vinnarna var hur gulliga som helst och otroligt glada över vinsten. Vi bodde på amazing Grand, fick ett rum på "The Ladies Floor" där alla rummen var inredda av berömda norska kvinnor. Otroligt fina. Meet&Greet'en blev perfekt, mingel i en bar och Kooks-killarna Luke och Hugh var proffsiga och tog väl hand om sina fans. Vinnarna hade fått sitt pris och var nöjda, vi andra drog iväg på middag med norge-kontoret och kooks med crew. Bra middag och bra fest med tillhörande efterfest på hotellrum. Hittade inte tillbaka till sängen förrän vid femsnåret. Vaknade med extrem huvudvärk men ändå med ett leende på läpparna. Länge sedan jag hade en sån lyckad kväll. Hemma igen torsdagkväll, köpte sushi och somnade två minuter efter sista larren va uppäten. 

Sedan var det den dära båten. Båten med vänner och hytter och vinbuffé. Det började lugnt i hamnen, men ju längre kvällen skred desto mer blåste det upp och den slutade i en storm som varade ända tills jag somnade med svullna söndergråtna ögon och Hästpojkens "Lena 60" i iPoden. Borde inte åkt med. Men det borde man väl kunnat räkna ut innan, men hey ge mig lite cred för att jag (vi) försökte i alla fall. 

Jag älskar att du bryr dig men allt vore så mycket enklare om du vore ett as så jag kunde hata dig och skita i dig för all framtid. Men nu råkar du ju inte vara det, nej för du är verkligen världens finaste. Men jag klarar inte av när du ser de gånger jag känner mig ensam för då vill jag bara krama på dig även fast jag inte borde. Och jag orkar inte kämpa emot, inte hela tiden. De svaga stunderna är de hemskaste och jag pallar inte. Och den där stormen efter i fredags lär ju inte ebba ut på flera dagar. Just nu längtar jag efter solläge och stilla vatten men jag undrar när och om det kan hända, men mina förhoppningar har det i alla fall i sikte.  

Fick den här på mailen av en god vän idag och sen dess har det varit jag och Cindy all day; 

I morgon är det måndag igen.  

Oslo!

I morgon bär det av till Oslo, för att jobba med The Kooks! Middag, akustisk spelning och vinnare härifrån som ska få träffa bandet. Ska bli väldigt kul, jag har aldrig varit i Norge förut så det ska bli intressant att spana in den norska (pop)kulturen. Alla norrmän jag har träffat har dessutom varit otroligt goa, jag gillar norrmän. Och då menar jag såklart norrkvinnor också, jag hatar det svenska språket som syftar på män i var och varannat ord. Läs Gerd Brantenbergs Egalias Döttrar så förstår du vad jag menar.

-----


Kalla mig naiv. Kalla mig gärna väldigt naiv. Men jag trodde inte att det skulle vara såhär jobbigt att göra slut.

Jag ska aldrig bli ihop med någon igen om jag inte kan få en skriftlig bekräftelse på att det kommer vara för livet. Så det så!

----


ps, vad roligt det här inlägget länkades samman. Naive heter The Kooks förra singel, Gerd Brantenberg är norsk. Och naiva jag ska till Norge för att se The Kooks. Hoho. Öh.

Skratt!

Det damp ner ett mail i inkorgen. Och ibland är livet så sjukt. Fast på ett sånt där konstigt och ganska underbart vis. Oh hej skrattet, jag har saknat dig!

35 år

Idag är det exakt 35 år sedan min mor och far träffades för första gången. Jag älskar att höra historien om hur de träffades; hur mamma blev bjuden till pappas maskeradfest av en slump, hur hon tänkte på en gång när hon såg honom att, "han ska jag ha!". Hur mamma under hela middagen försökte få kontakt genom att skåla med honom var och varannan minut. Hur pappa följde henne hem, för att nästa dag vakna upp iklädd kläder som en femåring och tvingas hälsa på mormor, som fyllde år och allt. Haha, finns hur mycket som helst att berätta och jag tröttnar aldrig. Deras förhållande är långt ifrån perfekt, men jag tycker det är så fint att de ändå har hållit ihop. Sedan den 17 februari 1973. I 35 år.

Video Weekend med Bob

Hade inte sett den här videon, A punk m Vampire Weekend. Bra video, favvo just nu;

Alla Hjärtans Dag skrattar mig fortfarande rätt upp i fejjan. Chock till en början, börjar nu så smått förstå. Men jag tänker inte låta söndagsångesten vinna, i morgon drar jobbet igång igen och för en gång skull är jag glad över att ha så helvetiskt mycket att göra så ingen tid för tanke finns! Och innan dess - bara för att - Bob Dylan "The Times They Are A-Changing" (live från 76!) ;

...

Jaha. Allt eller inget. Orkade varken eller, och försökte någonting där emellan, som resulterade i inget. Och i morse fick jag en chokladbit till latten av personalen, kanske såg de att jag behövde muntras upp. Jag menar, jag har ju handlat där varenda morgon i tre år så de känner väl igen mina ansiktsuttryck. Och här pladdrar jag på om choklad och kaffe när nåt stort har slagits i spillror, men det är väl mitt sätt att slippa tänka.

I'm a hippie

Mina otroligt-höga-i-midjan-jeans-med-extrem-utsvängning är på, vita stora stickade tröjan likaså samt långt lockigt hippiesvall, idag är jag en hippie. Peace-tecknet är nära.

Sjukt trött på alkohol och fest är jag också, jag vill bara va ute i skogen och dricka té och äta äpplen. Fast knarket skippar jag nog. Men gärna lite gitarr. Och kärlek.

----

Efter en paus som nog har varit världshistoriens sämsta, någonsin, ska vi ses ikväll och jag längtar. Längtar efter trygghet och den har nog aldrig varit så uppenbar som när jag finns i din famn.

----

Make love not war,
NNN

Världens sötaste

Sötast i hela Juno var utan tvekan Paulie Bleeker, jag föll totalt för att han älskade Juno precis som hon var, med världens största mage. När alla andra tjejer tränade för att bli den snyggaste cheerleadern vaggade Juno runt som en gravid 16-årig anka, ändå hade han bara ögon för henne. Jag dogt. Och i mitt senaste nöje - Arrested Development - spelar han George Michael Bluth och är sådär charmigt tafatt. George Michael gör allt för att imponera på sin jämnåriga kusin, som han är KÄR i, och svänger i sina åsikter som bara en kär tonåring kan göra.

Hoppas Michael Cera fortsätter vara sådär naturligt charmig och inte börjar knarka som resten av den unga Hollywoodeliten gör. Fast det kanske han redan gör, vad vet jag vad vet jag.

...och himlen är oskyldigt grå

Igår när jag vaknade kändes allt bättre. Tröttheten var, efter nära 12 timmars sömn, borta och ångesten dämpad. Visst fortfarande en aning ostabil men en lördagsmiddag hemma hos föräldrarna väntade, efter några avsnitt Arrested Development då.

Tåget ut till Haninge, iPod'en spelade Eklandsgatan med Hästpojken på repeat, kraftig inbromsning vid stationen. Dörrarna fick inte öppnas, alla var tvungna att vänta. Fick efter 10 minuter beskedet att tåget inte skulle åka vidare, alla var tvungna att gå av. Ser en brandman springa ner på spåret med en ficklampa och mina värsta föraningar bekräftades. Mötte i rulltrappan en besättning av brandmän och ambulanspersonal som bar på en bår. Troligtvis hade någon hoppat.

Kroppen kunde inte sluta skaka, det blev på nåt sätt för mycket och min för tillfället skakade själ rann över. Tårarna började rinna hejdlöst. Ett liv hade (troligtvis) precis tagit slut och jag förstår inte. Kan folk sluta ta livet av sig? Det är tredje gången jag är med om nåt sånt här och jag undrar egentligen hur vanligt det är? Tycker aldrig att man läser om det - men om bara JAG har varit med om det TRE gånger känns det ju som att det är vanligare än man tror? Hemskt. 

Det värsta är suckarna från de människor som 'tvingas' vänta på nästa tåg, ögonen som himlar då de blir en halvtimme sena. De som bara bryr sig om sig själva och inget mer. De som inte bryr sig om att ett människoliv precis har tagit slut. Det värsta är att allt fortsätter som vanligt efter bara några minuter, efter att brandmännen och sjukvårdspersonal har städat undan. 

Tåget börjar så småningom rulla, som att det aldrig har hänt. 

Det värsta är att det är en sådan oerhörd tragedi. Någon har gett upp och orkar inte hålla kvar, tar hellre fallet. Och att det inte finns en medmänniska som fångar upp. Det värsta är de anhöriga som blir lämnade kvar med en mängd obesvarade frågor, det värsta är tågförarens hemska minne för livet.

Sorgligt. Och himlen var så oskyldigt grå och tårarna slutade inte rinna på flera, flera timmar.

Trötthet

Middag igår. Guldskivor utdelades till Göteborgarna. Vin och konjak. Hysteri och högljutt (stavas det verkligen så?). Men kul var det, som vanligt. Efter middagen begav det sig till Pet Sounds Bar, där "alla" va, som det sades. Bord vältes, vin spilldes, glas ramlade och vurpor på golvet. "Men det handlar ju bara om musik". Haha. Ja. Rolig kväll!

Desto mindre roligt har det varit idag. Jag sov 4 timmar inatt och fungerar fan inte efter det. Måste sova minst 6 timmar för att kunna fungera normalt. Bristen på sömn leder oftast till ångest, i alla fall i mitt fall, och det är ingen höjdare. Vill bara sova nu, och vakna i morgon och känna mig pigg och fungerande igen. Och så vill jag bli frisk i halsen. Spenderade tre timmar och 260 spänn idag på läkarbesök då jag trodde att halsflussen hade kommit tillbaka, men nope! Visserligen skönt att det 'bara' var virus men ändå. Nu väntade jag ju hela eftermiddagen + pyntade helt i onödan. Haha aldrig nöjd. 

Usch jag låter verkligen som en bitter människa, vill inte det. Skyller på den enorma tröttheten. Klockan är 19.09, får man sova snart? Svammel svammel. 

Tänkte snart kolla 4 avsnitt av 2900 happiness, fråga mig INTE varför jag började kolla men nu måste jag ju fortsätta. Och om jag orkar lite Arrested Development efter det. Som ni märker håller jag mig hittills till alternativ 1. 

Dagens två låtar; Captain & the Hourglass med Laura Marling ( ja jag vet att jag tjatar om henne men hon är bara 17 år och gör helt bedårande musik. så är det bara!)

och "Utan Personlig Insats" med Hästpojken.

Only God Knows

Orkar inte ens förklara det som har hänt den senaste veckan och det som händer just nu. Men jag antar att det är saker som ska funderas ut och beslut som ska tas. En saknad som ska kännas eller inte kännas. Och även om den känns, betyder det att det kommer bli bättre då? Sen, på andra sidan beslutet. Jag vet inte.
Men - jag antar att det är allt eller inget, som en väldigt god vän sa.

Helgen börjar närma sig och jag har lite olika aktiviteter att välja mellan. Fest ingår knappt i dem, då det är Guldmiddag med jobbet ikväll och jag antar att jag kommer fylla min kvot av vin och fest då. Så det är alltså dessa som jag väljer mellan:

1) Sova och sängen. Känns väldigt lockande just nu. Jobbet och tankar (se ovan) tar musten ur mig för tillfället, har inte så mycket över till annat. Dessutom finns Arrested Development-boxen hemma och bara väntar på att plöjas igenom. Mycket lockande, ja.

2) En helg hos mamma och pappa. De är väldigt bra på att laga frukost och middag till mig. Och därimellan är de ena hejare på att fika. Kaffe och bullar. Dessutom brukar det bli lite vin till middagen och kvällskexen och om jag frågar snällt kanske jag till och med får smaka pappas fina whiskey. Jag gillar faktiskt whiskey. Men ja, hur som helst, en helg där päronen tar hand om en är ALDRIG fel.

3) Vännerna ska ha schlagerkväll på lördag och fira Luuk's intåg i folkhemmens hjärtan. Ja schlagern klarar jag bra mig utan, bättre till och med, men häng med kompisar, vin och chips är alltid trevligt. Hmm. Frågan är ju om jag pallar schlagern alltså.

4) Det finns en risk att det börjar rycka i benen så jag lägger till Carmen-alternativet i fall att.

Only God Knows.

-------

Äppelhysterin fortsätter, idag blev det ett sånt här minsann.

Dig Lazarus, Dig!!

Jag vill inte riktigt tycka att det här är bra. Men jag kan inte hjälpa det, I like it. Heavy Shit.

Dig Lazarus, Dig!!

Green Apple

Jag har blivit lite smått beroende av äpplen. Gröna. Äter typ 3 om dagen. Det finns ca 7500 äppelsorter! Jag trodde typ att det fanns 5 st. Granny Smith är min favorit i alla fall.

(Ännu ett sätt att döda några minuter på...)

Snökaos ute, kaos inne

Skrev förut om Laura Marling. Jag är glad att jag har den plattan att lyssna på nu, den låter ungefär som jag känner. För ja, jag känner faktiskt igen. Och även om jag hade önskat att det var lyckligare känslor som svallade så är det fantastiskt att känna igen. Jag känner mitt hjärta och jag känner mina tårar, kanske låter konstigt men det är skönt. Allt är bättre än en tomhet. Och plattan förstärker känslorna av precis allt. Captain & The Hour Glass, Night Terror, My Manic and I, Ghosts... Det finns många bra låtar på skivan, de liksom lägger sig runt mitt hjärta och värmer och kramar om det. Skivan säger något om mitt liv just nu, och det är sådana som brukar bli favoriter i alla år framöver. Alas, I cannot swim. 

M83

Jag ÄLSKAR M83! Den gamla låten Dont Save Us From The Flames är helt magisk. Hörde precis nya (jaaaa!) "Couleurs" och blev lättad av lycka då den är lika magisk den. Koklocka!!

Lyckliga Li

Pressdagen jag hade med Lykke Li i måndags på Tranan börjar ge resultat i svensk media, DN hade stort och fint (förstasida + uppslag!) idag, alla andra intervjuer sitter nog till helgens nöjesbilagor. Och vilka recensioner sen! Fyror i alla tidningar förutom City. Så himla kul! Skivan e grym och växer fortfarande för varje lyssning. Favoritlåt är "Breaking It Up" där ett japanskt tjejrockband körar!

Nya videon till "I'm Good, I'm Gone" with special guests... 

Jakten på känslan

Jag känner ingenting längre. Jag skrattar, men inte fullt ut. Jag blir arg, men bryr mig egentligen inte. Jag är ledsen, men inte så det känns. Inte på riktigt. 

Allt jag känner är en tomhet. 

En känsla av att det inte existerar. Världen svischar förbi i ett obeskrivligt tempo, jag åker med av bara farten. Men inte av vilja. Och allt går för fort för att kunna trycka på stop, för att hinna hoppa av. Livet är en fest men jag deltar liksom inte. Kanske fysiskt, men inte själsligt. 

Allt är bara så avtrubbat. Jag kommer inte ens ihåg sist jag skrattade sådär på riktigt, senast jag gjorde något jag var riktigt stolt över, senast jag presterade något riktigt riktigt bra. Jag kommer inte ens ihåg den senaste känslan. Känslan av vad som helst. Känslan av att man lever.

Klockan ringer, stressa stressa till jobbet, köpa morgonkaffe på vägen. Möten, mail, samma ord samma snack. Ingen tid för tanke ingen tid för drömmar. Ingen tid för någonting. Och när det finns tid så görs inget av den.

Jag lovar alltid mig själv att jag måste ändra, på något. Men så skriver jag lite till, lyssnar på några låtar till, enda till klockan slår alltför sent och det är dags för sängen. Och så vaknar jag upp nästa morgon, skyndar till jobbet och allt fortsätter som vanligt. Igen. 

Och igen.

Ruska om mig, slå mig, gör vad ni vill med mig. Allt jag vill är att känna igen. 

M för Myskväll

Ikväll - tänkte kolla Gossip Girl, inte för jag vet om det är så mycket för världen men hey jag behöver nån timmes meninglös underhållning. Ännu mer behöver jag Ben & Jerrys Chocolate Therapy, jag har verkligen blivit beroende! Den är helt fantastisk.

Taget från Ben&Jerrys hemsida;

"Vem vill inte trösta sig med choklad? Vetenskapen kan nu intyga vad vi redan vetat sen länge: Mumsande av choklad frigör ämnen som gör dig lycklig.På det viset fungerar Chocolate Therapy som den smaskigaste av mediciner. En trippeldos i form av kraftig chokladglass, rejäla bitar av chokladkakor och mörk chokladmousseglass borde ge dig ett rejält skydd mot allehanda våndor och frustrationer.Intages med fördel i riklig mängd i bekväm halvliggande position. Låt smälta långsamt på tungan och känn hur chokladlyckan fyller din kropp."

Ja det är väl bara att lyda. Mmm för myskväll!

----------

Emmy har börjat blogga!! Väldigt mycket om klättring har jag märkt, haha. Sötis.

----------

Hercules and Love Affair - Nu finns det en video! Grymt fin.

Rättelse

Länkade igår till en blogg om Stureplan. Kul till en början, jag menar vi alla har väl någon gång varit inne på stureplan.se och skrattat åt läpp- och bröstpumpade brats med fejkad solbränna och stekare med dålig stil. Sånt får de ta tycker jag, de liksom bjuder ju på det. Men när jag kollade bloggen  lite mer och läste kommentarerna så fick jag en olustig känsla och en flashback till mellanstadiet där mobbning förekom dagligen. Och det är verkligen det värsta jag vet. Riktigt riktigt vidrigt och något jag - så vitt jag vet - aldrig varit delaktig i. Så när en skämtsam blogg övergick i kränkande kommentarer om rasism och liknande, då är det inte ok.

Väx upp och håll det på en schyst nivå.

Neeeeej

Neeeeeeeej. I morse när jag vaknade och drog upp rullgardinen så var min första tanke: Jag orkar inte. Slut på krafter, slut på ork. För detta jävla väder. Grått och regn. Jag brukar inte vara en sån som klagar på vädret för hey, man lever frivilligt i Sverige och det med en vetskap om att det är vinter, mörkt och kallt 5 månader om året. Finns ingen mening med att klaga där. Men allt detta regn och denna gråa utsikt. Om det ändå fanns vit, fin snö? Bättre än denna trista misär som suger ut peppen och orken till sista droppen. Växthuseffekten sa du?

ps, jag har ingen rullgardin. Men det lät bra.

Dagens länktips

Sjukt rolig blogg: http://www.stureplansvackraste.blogspot.com/
Fantastiska bilder och jag undrar varför jag själv inte kom på konceptet. Kommentarerna är grymt (som i ordets rätta bemärkelse) råa och några är helt klockrena;
"Det blir bara svårare och svårare att avgöra om någon är en inavlad bonnlurk från norrland eller en sjukt kreddig reklamare."

Å sen har vi ju då de japanska tv-showerna. Japaner japaner japaner. Säga vad man vill om japansk humor men jag drar då på smilbanden varenda gång. Och det rejält.

Marshmallowsarna är fantastiska;





____________



Heath Ledger. Fy fy fy vad sorgligt. Och chockerande. RIP.

Green is the new black...

... på alla sätt och vis faktiskt. Aldrig förr har väl mediabevakningen om 'klimathotet' varit så stort som det senaste året, till och med allas vår Romeo har gjort film om det och jag tänker alltid välja tåget framför flyget när möjlighet finns. Dvs om min drömresa till Nya Zeeland någon gång blir av så tänker jag faktiskt flyga. Förlåt ozonskiktet.

Men det är inte det enda gröna på tapeten, i morse hörde jag intressant musik i form av Alter Me som - tadaaa - kommer ifrån Grönland! Sköna melankoliska och lite småmysiga popmelodier, lyssna på "You Can't" och tänk lite på Coldplay, fast grönare då.

www.myspace.com/alterme

seventyfour, seventyfive

Hörde den här på MTV i morse, ja jösses. Lite nostalgi brukar ju inte sitta fel en söndagseftermiddag;

Årets fest

Ja, lördagen blev allt annat än lugn. Hamnade med gänget på Mosebacke av alla ställen, årets fest sa nån. Nja sa jag, men sjukt kul ändå. Vi överröstade apmannen och dansade mest som om alla gick på nåt pulver. Men icke såklart. Vinet räckte och satt fint. Och fina vänner, det är ni allihopa. 

Och baby igår var det ett år och fem månader och jag älskar dig faktiskt mer än någonsin. 

Vem försöker jag egentligen lura?

Sista helgen innan löning i januari, brukar oftast inte vara den bästa helgen för fest. Mitt konto ekar oroväckande tomt och regnet väller ner utanför. Som uppgjort för en mysig och billig hemmakväll. Men icke. Det verkar som om festhumöret triggas av denna misär, själen längtar efter fest, folk och vimmel. Man kan tydligen inte bara stanna hemma i den här staden. För mycket lockelser där ute. Men, jag borde väl ha lärt mig det vid det här laget. 

Så. Min lugna vita helg har gått över i: Vin på Nada med A som drar till Sydamerika om två veckor, därefter möta upp lite folk på Pleasant. Then only god knows. Och att killen är på fest på annat håll med gamla bekantskaper stillar ju inte direkt mitt festhumör. Nej då. Hepp!!

Ny vana

Varje morgon köper jag kaffe i en liten butik nära mitt jobb. Har gjort det i 3 år nu. Tack och lov byter de personal rätt ofta, men inte tillräckligt ofta tycker jag. Personalen hinner alltid lära känna mig och mina vanor, ofta hinner jag inte ens öppna munnen innan de säger "En latte med lättmjölk va?". En morgon stod det till och med en kaffe klar på disken när jag kom; "Ja jag såg att du kom gående så jag förberedde!".

Kanske dags att byta vana snart.

Och att räkna ut hur mycket pengar jag lagt på kaffe i den där kiosken, det tänker jag inte ens fundera på att göra... (5 dagar i veckan, 20 spänn per latte, 3 år.. gaaa)

Hercules and Love Affair

Nu blir Antony Hegarty från Antony and the Johnsons stallkompis med LCD Soundsystem och Hot Chip då det nya flermanna- och kvinnoprojektet Hercules and Love Affair (Andrew Butler, Antony, Nomi & Kim Ann) blivit signade till tuffa DFA Records. Låten Blind är grym, här hittar du en mp3'a. Albumet släpps i mars och är bla producerat av ena LCD-halvan Tim Goldsworthy. Grr så bra.

As a child i knew, that the stars could only get brighter
and that we could only get closer, leaving this darknes, behind.

www.myspace.com/herculesandloveaffair

Vem vet? Inte du, vem vet? Inte jag. Vi vet ingenting nä, vi vet inget idag

Igår hade mr Terra Firmachefen Guy Hands (vad ÄR det för namn liksom? Pojke Händer?!?) presskonferens där han pratade om strategin för framtiden. Mellan 1500-2000 pers kommer att bli uppsagda, vilket är 1/3. Vi sitter 4 st i det här rummet, så om vi ska följa statistiken kommer minst en av oss få gå. Och ca 9 andra på kontoret. Men, det är ju ingenting vi inte har varit med om förut. Man börjar bli så van nu. Fast det tär ändå på krafterna och det är VÄNTAN som är jobbigast. Det är som när man ska dra av ett plåster, det bästa är att göra det snabbt och smärtfritt för då känns det inte lika mycket. I juni ska den nya organisationen vara helt på plats, 6 månader känns väldigt lång tid just nu.

Frågan är om man vill stanna eller om man faktiskt vill bli uppsagd. Jag tror på Terra Firma's vision, skivbolagen behöver en helt ny struktur och nytänk, men det är ju inte gjort i en handvänding. Det kommer säkert vara rörigt och osäkert i ett par år framöver. Men jag hoppas, och tror, på att det kommer bli bra till slut. Eller så kanske Mr Hands goes evil och dumpar hela skiten efter han har gjort vinst på det ha ha. Vem vet, vem vet.

Vad jag vet är i alla fall att om jag får kicken så säger jag upp allt och drar hit för ett år. Va nice det skulle va.

Slutet på början

Va kul det känns när man läser sånt här. Och det här. Verkligen. Känner mig så peppad på jobbet. Yes, nu kör vi!

Nu skiner solen på oss

Igår visade sig solen för första gången på, tjao, 32 år? Tänk vad lite blå himmel och sol kan göra för humöret. Vårkänslorna började - trots att det bara är januari - sprudla och lusten till att vistas utomhus fanns plötsligt igen. Läste att soltimmarna under hela december beräknades till 23 timmar. 23!! På en hel månad! Inte konstigt att deppigheten slår till ibland, solen är ju ändå källan till allt liv som man lärt sig på mjölkpaketen. 

Båten

Basshunters engelska version av Boten Anna är etta på Englandslistan. Är det nu världen kommer gå under?

Samba Sambassadeur

Åå jag älskar när ett nytt år sätter igång och ny musik ramlar in efter decembers stillsamma utbud.

Sambassadeurs nya platta är fantastisk, speciellt The Park och Final Say, och Subtle Changes såklart.

Laura Marling sjunger fin folkrock och videon är så söt;

Grammis

Grammisgalan igår. Slog väl inte förra årets kalas men absolut en av de bättre jag varit på. Sittning med middag och prisutdelning i 4 timmar, sedan efterfest och dans. Och ja, alla var väl där och allt sånt. Tur att jag hatar skvaller för annars hade jag kunnat fylla det här inlägget till max...
Salem blev årets grammiskung och han är värd varenda statyett. Vi var stolta och Salem var gladast av alla. Medier men framförallt privatpersoner sågar som vanligt galan, men hey ni är bara avis för att ni inte får deltaga i årets branchfest. Och förresten, ARN var där! Haha jag var mycket nära att gå fram och sjunga vår Arn-remix på "Alla som inte dansar" för honom, my god vilken tur att jag höll mig i skinnet.

Nagel och lack

Här försökte man göra sig fin inför morgondagens fest och slå till stort med NAGELACK, men vad händer. Det svarta lacket täcker mina fingrar och nagelband mer än själva naglarna. Kanske borde tränat lite innan. Ha ha. Ja herregud.

Det andra könet

Simone de Beauvoir och Jean Paul Sartre, fatta vilket coolt par de var. Och jag gillar lite deras överenskommelse; de var ett par men de tillät varandra att träffa andra. Och ändå höll de ihop till the bitter end. Jag undrar om jag skulle klara det dock. Avundsjukan skulle ju nagga en till döds. Aja. 

Har ända sedan jag läste gulliga - men bästa introduktionen till filosofin - "Sophies Värld" för typ 100 år sedan varit väldigt intresserad av Sartre och existentialismen, men aldrig riktigt läst mycket om de Beauvoir. SVT visade igår en film om henne, och jag fastnade direkt. Vill läsa "Det andra könet" nu nu nu men januari är inte den bästa månaden för utgifter. Jag antar att jag får ta mig en promenad till biblioteket, om jag nu kommer ihåg hur man lånar en bok. Har nog inte gjort det sedan mellanstadiets skoldagar.

I alla fall, SVT visar två program till om Sartre och de Beauvoir, ikväll och onsdag. Se se!