Måndag morgon. Och den möts med en sådandär tomhet igen. De senaste dagarna har jag vaknat med en extremt olustig känsla, som om jag har drömt nåt obehagligt men kommer inte ihåg vad. Det känns ju alltid bättre efter en stund, men jag gillar inte riktigt att mitt undermedvetna vill mig illa och ger mig en dålig start på dagen.
Helgen har annars varit ovanligt lugn men ack så skön. Häng med vänner, mysiga middagar och TV'n (Grey's Anatomy non-stop) har väl varit ledorden.
Och lite fotboll bjöd helgen på också. Sista matchen för inomhussäsongen (korpen såklart) och kors i taket, vi vann! 8-1 blev det varav två av målen gjordes med min högerfot. Vår inomhussäsong har gått ganska sämst, så det var skönt med vinst och en självförtroende-boost innan utomhussäsongen startar.
What else! Jag vet att det ofta klagas här, men det är de stunderna jag har behovet av att skriva, så det blir lätt så. Egentligen är jag ju för det mesta glad. Faktiskt. Och jag har mycket kul att se fram emot just nu. Till exempel är en resa till Dublin bokad! I början av april drar jag och Em till vår gröna ö för att suga i oss den irländska andan under ett par dagar.
Ser verkligen fram emot det, sist jag var på Irland kände jag mig i stort sett hemma, ibland mer än vad jag känner mig hemma i Stockholm. Det är något på Irland som går hem i min gröna själ, så är det bara. Det var ett par år sedan jag var där, så jag får väl se om känslan sitter kvar eller ej. Men hur som helst ska det bli kul att se andra väggar och gator än dessa, och höra irländsk dialekt igen. Den gör mig så glad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar