en dag i mars

Idag var det dags att byta gisslan, som han sa. Skor, kläder, apan och skivor skulle bytas mot mina nycklar, som han inte längre har nån nytta av. Träffades innan för att dricka latte i solen, Vasaparken sken fint med sina barnvagnar och pensionärer med deras hundar. Solen värmde och denna dag i mars kändes inte lika jobbig som den snart skulle. Väl hemma och kallpratet tog slut. Tårarna började rinna som väntat. Jag har saknat dig för mycket för att det ska vara slut, jag vet att jag inte borde sagt det men jag kunde inte vara tyst.  Jag hatar att vara född i vågens tecken, jag kan inte ta ett enda beslut och när jag väl har gjort det så ångrar jag mig. Som en jävla vågskål som aldrig kan finna sin balans. Jag vet att jag bara borde vara tyst och glömma och gå vidare men helvette vad svårt det är. Och nu sitter jag på min fönsterkarm i solen, precis som vi brukade göra, och skriver ner tanken för att sedan kunna släppa den, ja tänk om det vore så enkelt. Men solen värmer fortfarande och mina tulpaner blommar fint bredvid mig fast samtidigt undrar jag hur länge man kan och bör vänta på en vår även i sinnet.