Skrev förut om Laura Marling. Jag är glad att jag har den plattan att lyssna på nu, den låter ungefär som jag känner. För ja, jag känner faktiskt igen. Och även om jag hade önskat att det var lyckligare känslor som svallade så är det fantastiskt att känna igen. Jag känner mitt hjärta och jag känner mina tårar, kanske låter konstigt men det är skönt. Allt är bättre än en tomhet. Och plattan förstärker känslorna av precis allt. Captain & The Hour Glass, Night Terror, My Manic and I, Ghosts... Det finns många bra låtar på skivan, de liksom lägger sig runt mitt hjärta och värmer och kramar om det. Skivan säger något om mitt liv just nu, och det är sådana som brukar bli favoriter i alla år framöver. Alas, I cannot swim.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar