.

Hemma. Oerhört nöjd över min lugna helg. Efter den varma solen i Vasaparken mötte jag upp P på söder. Vi gick Monteliusvägen fram, som alltid, och fångade den sista solen innan den gick ner bakom Kungsholmens höga hus. Han pratade på om Paris, jag lyssnade mest och försökte se in bakom hans mörka solglasögon. Inte riktigt säker på vad som döljer sig där. Började prata om ett Vi men la ner det rätt kvickt. Tror vi båda har fått skriftens gåva istället för talets. Följde honom till Mariatorget där jobbet kallade, jag gick hemåt och slogs av hur tomma gatorna var. Vi lever i Schlagerns land. Helt oförstående till denna masspsykos och jag kommer nog aldrig vänja mig. Genren från hell. Men gatorna var fina som tomma, jag fick vägen för mig själv. Och visst är jag bäst på att vandra den själv. Vägen alltså. Har varit så hittills och det kanske bör stanna så. Fortsättning följer.