Drömmen om Elin

Igår klagade Elin på att jag aldrig skriver längre. Nej, sa jag, jag hinner inte och när jag väl skriver nåt blir det skitdåligt. Skriv om mig! hejade Elin på. Så okej. Här kommer ett inlägg om allas vår bästa och helgalna Elin! Elin, Elin, trottoarernas drottning, som vi brukar säga. Vänligen notera att det är taget från 90-talets Nile City, det ligger inget djupare i det konstaterandet. För alla minns vi väl Nile City-kvällarna i TV-rummet hemma hos familjen Elin, ofta med nybakade chokladmuffins, saft och popcorn på brickan. Och det håller i sig fortfarande; Elin har och kommer alltid vara allas vår bullmamma! 7 sorters kakor upp i dagen, Leila skulle bli grön av avund! Men vi gjorde mer än kollade på Percy och två koleanska adoptivpälon, vi trängdes längst fram på spelningar, hoppade oss svettiga på Kafé 44, klädde oss i alldeles för konstiga manchesterbyxor och drack alldeles för många limedrinkar ihop med svenska rockband... Tur att vi en dag fyllde 18 år och förstod bättre! ;)
Men - Elin du kommer alltid vara mitt apokalyptiska lakritstroll. Vare sig vi är 14 eller 24.
Puss,
din fool.



Long time ago...