Sedan var det den dära båten. Båten med vänner och hytter och vinbuffé. Det började lugnt i hamnen, men ju längre kvällen skred desto mer blåste det upp och den slutade i en storm som varade ända tills jag somnade med svullna söndergråtna ögon och Hästpojkens "Lena 60" i iPoden. Borde inte åkt med. Men det borde man väl kunnat räkna ut innan, men hey ge mig lite cred för att jag (vi) försökte i alla fall.
Jag älskar att du bryr dig men allt vore så mycket enklare om du vore ett as så jag kunde hata dig och skita i dig för all framtid. Men nu råkar du ju inte vara det, nej för du är verkligen världens finaste. Men jag klarar inte av när du ser de gånger jag känner mig ensam för då vill jag bara krama på dig även fast jag inte borde. Och jag orkar inte kämpa emot, inte hela tiden. De svaga stunderna är de hemskaste och jag pallar inte. Och den där stormen efter i fredags lär ju inte ebba ut på flera dagar. Just nu längtar jag efter solläge och stilla vatten men jag undrar när och om det kan hända, men mina förhoppningar har det i alla fall i sikte.
Fick den här på mailen av en god vän idag och sen dess har det varit jag och Cindy all day;
I morgon är det måndag igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar