Hallå magen, är du kvar?

Vilken jävla vecka. Jag har fått känna stressen, paniken, magontet och att jag lever.

Nä okej så farligt har det väl inte varit. Men nästan. Arbetsbördan har vägt några ton tyngre än vanligt och dessutom försvinner två dagar eftersom den där Jesus dog på korset för några år sedan. Och då är man ju ledig. Vilket inte betyder att arbetsmängden blir mindre; man har bara färre dagar på sig att utfärda den. Knepigt.

Men nu börjar jag närma mig slutet, ljuset i tunneln och några dagars ledighet hägrar. Jag längtar efter att åka hem till landet, till mor och far och fira den traditionella och helt fantastiskt mysiga påsken. Ja det gör jag. Skönt ska det bli.

Over and out.

Vårens finaste?