Idag kom jag till jobbet tjugo i tio. Det är på tok för sent. Men jag vaknar inte på morgonen. I sömnen stänger jag av väckarklockan, och sen vaknar jag inte förrän det börjar bli ljust ute. Min morgon är evig kamp mot mig själv, och jag undrar; kommer det alltid vara såhär? Kommer alla mina morgnar, i resten av mitt liv, startas med en enorm trötthet och sedan stress över att vara försenad?
På kvällen däremot, då är jag superpigg och kreativiteten flödar. Det är då jag kommer på alla bra idéer (haha), blir städ- och fixsugen, skriver/surfar/letar musik i timmar. Men alltid med en liten varning i bakhuvudet att jag borde gå och lägga mig eftersom jag ska upp om några timmar... Och så börjar hela processen om.
Blir galen över att det anses "fint" att vara morgonpigg. Om man hoppar upp ur sängen 06.00 anses man vara en duktig och flitig människa som gör världen till en bättre plats. Om man däremot sover till 10.00 så är man en slacker. Men ingen bryr sig om hur länge man stannar uppe på kvällen. Det är tufft att vara morgontrött i ett samhälle som oftast är vintermörkt och där allt startar 08.00!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar