M83

Jag ÄLSKAR M83! Den gamla låten Dont Save Us From The Flames är helt magisk. Hörde precis nya (jaaaa!) "Couleurs" och blev lättad av lycka då den är lika magisk den. Koklocka!!

Lyckliga Li

Pressdagen jag hade med Lykke Li i måndags på Tranan börjar ge resultat i svensk media, DN hade stort och fint (förstasida + uppslag!) idag, alla andra intervjuer sitter nog till helgens nöjesbilagor. Och vilka recensioner sen! Fyror i alla tidningar förutom City. Så himla kul! Skivan e grym och växer fortfarande för varje lyssning. Favoritlåt är "Breaking It Up" där ett japanskt tjejrockband körar!

Nya videon till "I'm Good, I'm Gone" with special guests... 

Jakten på känslan

Jag känner ingenting längre. Jag skrattar, men inte fullt ut. Jag blir arg, men bryr mig egentligen inte. Jag är ledsen, men inte så det känns. Inte på riktigt. 

Allt jag känner är en tomhet. 

En känsla av att det inte existerar. Världen svischar förbi i ett obeskrivligt tempo, jag åker med av bara farten. Men inte av vilja. Och allt går för fort för att kunna trycka på stop, för att hinna hoppa av. Livet är en fest men jag deltar liksom inte. Kanske fysiskt, men inte själsligt. 

Allt är bara så avtrubbat. Jag kommer inte ens ihåg sist jag skrattade sådär på riktigt, senast jag gjorde något jag var riktigt stolt över, senast jag presterade något riktigt riktigt bra. Jag kommer inte ens ihåg den senaste känslan. Känslan av vad som helst. Känslan av att man lever.

Klockan ringer, stressa stressa till jobbet, köpa morgonkaffe på vägen. Möten, mail, samma ord samma snack. Ingen tid för tanke ingen tid för drömmar. Ingen tid för någonting. Och när det finns tid så görs inget av den.

Jag lovar alltid mig själv att jag måste ändra, på något. Men så skriver jag lite till, lyssnar på några låtar till, enda till klockan slår alltför sent och det är dags för sängen. Och så vaknar jag upp nästa morgon, skyndar till jobbet och allt fortsätter som vanligt. Igen. 

Och igen.

Ruska om mig, slå mig, gör vad ni vill med mig. Allt jag vill är att känna igen. 

M för Myskväll

Ikväll - tänkte kolla Gossip Girl, inte för jag vet om det är så mycket för världen men hey jag behöver nån timmes meninglös underhållning. Ännu mer behöver jag Ben & Jerrys Chocolate Therapy, jag har verkligen blivit beroende! Den är helt fantastisk.

Taget från Ben&Jerrys hemsida;

"Vem vill inte trösta sig med choklad? Vetenskapen kan nu intyga vad vi redan vetat sen länge: Mumsande av choklad frigör ämnen som gör dig lycklig.På det viset fungerar Chocolate Therapy som den smaskigaste av mediciner. En trippeldos i form av kraftig chokladglass, rejäla bitar av chokladkakor och mörk chokladmousseglass borde ge dig ett rejält skydd mot allehanda våndor och frustrationer.Intages med fördel i riklig mängd i bekväm halvliggande position. Låt smälta långsamt på tungan och känn hur chokladlyckan fyller din kropp."

Ja det är väl bara att lyda. Mmm för myskväll!

----------

Emmy har börjat blogga!! Väldigt mycket om klättring har jag märkt, haha. Sötis.

----------

Hercules and Love Affair - Nu finns det en video! Grymt fin.

Rättelse

Länkade igår till en blogg om Stureplan. Kul till en början, jag menar vi alla har väl någon gång varit inne på stureplan.se och skrattat åt läpp- och bröstpumpade brats med fejkad solbränna och stekare med dålig stil. Sånt får de ta tycker jag, de liksom bjuder ju på det. Men när jag kollade bloggen  lite mer och läste kommentarerna så fick jag en olustig känsla och en flashback till mellanstadiet där mobbning förekom dagligen. Och det är verkligen det värsta jag vet. Riktigt riktigt vidrigt och något jag - så vitt jag vet - aldrig varit delaktig i. Så när en skämtsam blogg övergick i kränkande kommentarer om rasism och liknande, då är det inte ok.

Väx upp och håll det på en schyst nivå.

Neeeeej

Neeeeeeeej. I morse när jag vaknade och drog upp rullgardinen så var min första tanke: Jag orkar inte. Slut på krafter, slut på ork. För detta jävla väder. Grått och regn. Jag brukar inte vara en sån som klagar på vädret för hey, man lever frivilligt i Sverige och det med en vetskap om att det är vinter, mörkt och kallt 5 månader om året. Finns ingen mening med att klaga där. Men allt detta regn och denna gråa utsikt. Om det ändå fanns vit, fin snö? Bättre än denna trista misär som suger ut peppen och orken till sista droppen. Växthuseffekten sa du?

ps, jag har ingen rullgardin. Men det lät bra.

Dagens länktips

Sjukt rolig blogg: http://www.stureplansvackraste.blogspot.com/
Fantastiska bilder och jag undrar varför jag själv inte kom på konceptet. Kommentarerna är grymt (som i ordets rätta bemärkelse) råa och några är helt klockrena;
"Det blir bara svårare och svårare att avgöra om någon är en inavlad bonnlurk från norrland eller en sjukt kreddig reklamare."

Å sen har vi ju då de japanska tv-showerna. Japaner japaner japaner. Säga vad man vill om japansk humor men jag drar då på smilbanden varenda gång. Och det rejält.

Marshmallowsarna är fantastiska;





____________



Heath Ledger. Fy fy fy vad sorgligt. Och chockerande. RIP.

Green is the new black...

... på alla sätt och vis faktiskt. Aldrig förr har väl mediabevakningen om 'klimathotet' varit så stort som det senaste året, till och med allas vår Romeo har gjort film om det och jag tänker alltid välja tåget framför flyget när möjlighet finns. Dvs om min drömresa till Nya Zeeland någon gång blir av så tänker jag faktiskt flyga. Förlåt ozonskiktet.

Men det är inte det enda gröna på tapeten, i morse hörde jag intressant musik i form av Alter Me som - tadaaa - kommer ifrån Grönland! Sköna melankoliska och lite småmysiga popmelodier, lyssna på "You Can't" och tänk lite på Coldplay, fast grönare då.

www.myspace.com/alterme

seventyfour, seventyfive

Hörde den här på MTV i morse, ja jösses. Lite nostalgi brukar ju inte sitta fel en söndagseftermiddag;

Årets fest

Ja, lördagen blev allt annat än lugn. Hamnade med gänget på Mosebacke av alla ställen, årets fest sa nån. Nja sa jag, men sjukt kul ändå. Vi överröstade apmannen och dansade mest som om alla gick på nåt pulver. Men icke såklart. Vinet räckte och satt fint. Och fina vänner, det är ni allihopa. 

Och baby igår var det ett år och fem månader och jag älskar dig faktiskt mer än någonsin. 

Vem försöker jag egentligen lura?

Sista helgen innan löning i januari, brukar oftast inte vara den bästa helgen för fest. Mitt konto ekar oroväckande tomt och regnet väller ner utanför. Som uppgjort för en mysig och billig hemmakväll. Men icke. Det verkar som om festhumöret triggas av denna misär, själen längtar efter fest, folk och vimmel. Man kan tydligen inte bara stanna hemma i den här staden. För mycket lockelser där ute. Men, jag borde väl ha lärt mig det vid det här laget. 

Så. Min lugna vita helg har gått över i: Vin på Nada med A som drar till Sydamerika om två veckor, därefter möta upp lite folk på Pleasant. Then only god knows. Och att killen är på fest på annat håll med gamla bekantskaper stillar ju inte direkt mitt festhumör. Nej då. Hepp!!

Ny vana

Varje morgon köper jag kaffe i en liten butik nära mitt jobb. Har gjort det i 3 år nu. Tack och lov byter de personal rätt ofta, men inte tillräckligt ofta tycker jag. Personalen hinner alltid lära känna mig och mina vanor, ofta hinner jag inte ens öppna munnen innan de säger "En latte med lättmjölk va?". En morgon stod det till och med en kaffe klar på disken när jag kom; "Ja jag såg att du kom gående så jag förberedde!".

Kanske dags att byta vana snart.

Och att räkna ut hur mycket pengar jag lagt på kaffe i den där kiosken, det tänker jag inte ens fundera på att göra... (5 dagar i veckan, 20 spänn per latte, 3 år.. gaaa)

Hercules and Love Affair

Nu blir Antony Hegarty från Antony and the Johnsons stallkompis med LCD Soundsystem och Hot Chip då det nya flermanna- och kvinnoprojektet Hercules and Love Affair (Andrew Butler, Antony, Nomi & Kim Ann) blivit signade till tuffa DFA Records. Låten Blind är grym, här hittar du en mp3'a. Albumet släpps i mars och är bla producerat av ena LCD-halvan Tim Goldsworthy. Grr så bra.

As a child i knew, that the stars could only get brighter
and that we could only get closer, leaving this darknes, behind.

www.myspace.com/herculesandloveaffair

Vem vet? Inte du, vem vet? Inte jag. Vi vet ingenting nä, vi vet inget idag

Igår hade mr Terra Firmachefen Guy Hands (vad ÄR det för namn liksom? Pojke Händer?!?) presskonferens där han pratade om strategin för framtiden. Mellan 1500-2000 pers kommer att bli uppsagda, vilket är 1/3. Vi sitter 4 st i det här rummet, så om vi ska följa statistiken kommer minst en av oss få gå. Och ca 9 andra på kontoret. Men, det är ju ingenting vi inte har varit med om förut. Man börjar bli så van nu. Fast det tär ändå på krafterna och det är VÄNTAN som är jobbigast. Det är som när man ska dra av ett plåster, det bästa är att göra det snabbt och smärtfritt för då känns det inte lika mycket. I juni ska den nya organisationen vara helt på plats, 6 månader känns väldigt lång tid just nu.

Frågan är om man vill stanna eller om man faktiskt vill bli uppsagd. Jag tror på Terra Firma's vision, skivbolagen behöver en helt ny struktur och nytänk, men det är ju inte gjort i en handvänding. Det kommer säkert vara rörigt och osäkert i ett par år framöver. Men jag hoppas, och tror, på att det kommer bli bra till slut. Eller så kanske Mr Hands goes evil och dumpar hela skiten efter han har gjort vinst på det ha ha. Vem vet, vem vet.

Vad jag vet är i alla fall att om jag får kicken så säger jag upp allt och drar hit för ett år. Va nice det skulle va.

Slutet på början

Va kul det känns när man läser sånt här. Och det här. Verkligen. Känner mig så peppad på jobbet. Yes, nu kör vi!

Nu skiner solen på oss

Igår visade sig solen för första gången på, tjao, 32 år? Tänk vad lite blå himmel och sol kan göra för humöret. Vårkänslorna började - trots att det bara är januari - sprudla och lusten till att vistas utomhus fanns plötsligt igen. Läste att soltimmarna under hela december beräknades till 23 timmar. 23!! På en hel månad! Inte konstigt att deppigheten slår till ibland, solen är ju ändå källan till allt liv som man lärt sig på mjölkpaketen. 

Båten

Basshunters engelska version av Boten Anna är etta på Englandslistan. Är det nu världen kommer gå under?

Samba Sambassadeur

Åå jag älskar när ett nytt år sätter igång och ny musik ramlar in efter decembers stillsamma utbud.

Sambassadeurs nya platta är fantastisk, speciellt The Park och Final Say, och Subtle Changes såklart.

Laura Marling sjunger fin folkrock och videon är så söt;

Grammis

Grammisgalan igår. Slog väl inte förra årets kalas men absolut en av de bättre jag varit på. Sittning med middag och prisutdelning i 4 timmar, sedan efterfest och dans. Och ja, alla var väl där och allt sånt. Tur att jag hatar skvaller för annars hade jag kunnat fylla det här inlägget till max...
Salem blev årets grammiskung och han är värd varenda statyett. Vi var stolta och Salem var gladast av alla. Medier men framförallt privatpersoner sågar som vanligt galan, men hey ni är bara avis för att ni inte får deltaga i årets branchfest. Och förresten, ARN var där! Haha jag var mycket nära att gå fram och sjunga vår Arn-remix på "Alla som inte dansar" för honom, my god vilken tur att jag höll mig i skinnet.

Nagel och lack

Här försökte man göra sig fin inför morgondagens fest och slå till stort med NAGELACK, men vad händer. Det svarta lacket täcker mina fingrar och nagelband mer än själva naglarna. Kanske borde tränat lite innan. Ha ha. Ja herregud.

Det andra könet

Simone de Beauvoir och Jean Paul Sartre, fatta vilket coolt par de var. Och jag gillar lite deras överenskommelse; de var ett par men de tillät varandra att träffa andra. Och ändå höll de ihop till the bitter end. Jag undrar om jag skulle klara det dock. Avundsjukan skulle ju nagga en till döds. Aja. 

Har ända sedan jag läste gulliga - men bästa introduktionen till filosofin - "Sophies Värld" för typ 100 år sedan varit väldigt intresserad av Sartre och existentialismen, men aldrig riktigt läst mycket om de Beauvoir. SVT visade igår en film om henne, och jag fastnade direkt. Vill läsa "Det andra könet" nu nu nu men januari är inte den bästa månaden för utgifter. Jag antar att jag får ta mig en promenad till biblioteket, om jag nu kommer ihåg hur man lånar en bok. Har nog inte gjort det sedan mellanstadiets skoldagar.

I alla fall, SVT visar två program till om Sartre och de Beauvoir, ikväll och onsdag. Se se!

Breakfast at Tiffanys

Jag drog hem från jobbet vid tre och somnade på en sekund efter att jag lagt mig i soffan och vaknade inte förrän efter flera timmar. Jag är nog lite mer sjuk än vad jag tror. Hur ska det här gå på Grammis i morgon. Jag tänker fanimej vara där men kommer nog vara lite, hmm, frånvarande. Och en smula snuvig. Enchinagardet (lurendrejeri!) har bytts ut mot det gröna téet. Hoppas det hjälper lite lite bara.

Jag är som min mormor just nu! Eller ni vet en sån där gammal människa som säger "oj" eller "hej och hå" så fort hon måste röra sig. Så är jag just nu. Jag stönar och flåsar så fort jag måste ändra position i soffan. Inte bra detta.

Jag längtar efter min kille nu. Jag vill att han ska vara här, klappa mig på huvudet och ge mig allt jag vill ha. Laga mat och koka té åt mig. Och jag vet att han skulle göra det om han inte jobbade. 

Min kille är faktiskt bland de finaste i världen. Jag kan ha ett jäkla humör ibland. Jag kan vara sur, trött på jobbet, arg på någon eller bara ledsen över att jag inte ska åka till Thailand över vintern som alla andra. Ja ungefär så. Och allt brukar gå ut över honom. Men han verkar älska mig lika mycket för det. Han svarar alltid med något uppmuntrande, försöker göra situationen bättre eller ger mig bara en kram. 

Han är så bra. Och det bästa är att han är min. 

Jag brukar kolla på Tiffanys ibland, och om jag hittar en fin ring så  brukar jag hinta; "Titta, den här va fin!" Men bara för att skrämmas såklart. Det är så roligt att se paniken i hans ögon, moaha. 

Hives vs Specials

Använder Hives samma skräddare som Specials gjorde back in 1970 tro?

Merry Month of Jan

Förkyld igen! Och denna gång kom det med dunder och brak. Vad gör jag för fel? Jag har varit tokförkyld till och från det senaste året. Trött på det nu. Och detta Enchinagard som jag surplat nu i ett dygn fungerar ju inte. Ok jag vet att det kanske tar längre än ett dygn för det att verka men det finns ingen tid! Mycket på jobbet, Grammisgalan i morgon och sen helg och fest, jag måste bli frisk nuu!

Annars då, januari och den vanliga gråheten och fattigheten. Hur långt var det kvar till lön sa du? Mer dans och färger åt januarifolket!

Tomheten efter explosionen

De senaste veckorna har verkligen varit som en fest. Ledighet, släktträffar och kompis catch-ups brukar ofta vara synonymt med alkohol och så även nu. Idag är det andra januari och jag är tillbaka på jobbet och tillbaka i verkligheten. En verklighet som jag nu i några timmar gjort mitt bästa för att hålla mig ifrån genom surfande efter resor och utlandsäventyr.

Nyår va verkligen superlyckat. Middag i goda vänners lag, jordgubbsdrinkar och champagnesorbé. Nostalgiprat, sång och ARN-remixar. När klockan närmade sig tolvslaget bar det iväg till kägelbanan för några timmars indierave. Det var dans dans dans och 2008 kunde inte ha fått en bättre start.

Nyårslöfte då!? Det blir att ta upp hästarna igen. Jag har ridit sedan jag var 3 år men för några år sedan tog jobbet och stadslivet över. Mina lurviga kamrater ute i stallet i VH lämnades. Men nu ska jag börja rida igen, på allvar. Deltog i en dressyrkurs nu under jullovet och jag var gladare än någonsin. Hästarna och träningen är en del av mitt liv som har varit försvunnet ett tag, men det är dags att finna det igen.

Baksmällan och den råa ångesten som alltid infinner sig på nyårsdagen uteblev igår. Kan ha berott på den galet roliga nyårsnatten eller bara att jag hade tryggt sällskap under hela dagen. Men tjii fick jag. Tankarna slog istället till under natten och jag har knappt sovit en blund. Känner mig väldigt trött men det gör inte så mycket. Efter jobbet bär det av till Sats för att träna bort all choklad, öl och bröd som har intagits under juldagarna. Sen hem och tvätta. Nämnde jag nåt om att vardagen var tillbaka..?

Well. Välkommen 2008!