Och än finns det tusentals tårar kvar

Jag känner mig som en ledsen, naiv och dum jävla brud. Och jag brukar aldrig känna så. Jag brukar ju va killen i förhållandet. Men den här gången gick du längre, du fick mig att längta och lé efter dig och dina ord. Dom där du skrev att du saknade mig. Konstigt sätt du omvandlade saknaden i bara. Och nu kommer du krypande tillbaka, precis som efter manus. Vi som alltid varit motsatsen till stereotypa. 

Vad botar man detta med då. Glass, den bästa musiken och vänner har hittills funkat fint. Och. Slå. Slå bara. Jag klarar väldigt mycket mer än det här. 

Wanted everything to stop that bad

Ha. Jag som trodde att jag nästan hade fuckat upp det. Undra vad som är värst, att själv vara den som fuckar upp det eller att vara den som blir uppfuckad (mycket märkligt ord, jag vet, men kom inte på nåt annat). Jag har lyssnat på Elliott Smith's "The Biggest Lie" hela förmiddagen, även Bright Eyes cover av samma låt (där för övrigt YouTube-klippet är mycket märkligt, Conor är utklädd till ett skelett!). Sjukt fin. Ska gå på repeat hela dagen, medan jag funderar ut varför det gör så ont och om det ens är värt att fortsätta.

Arvika Passion

Arvika, check! Arvika var varmt, Arvika var lite rörigt och Arvika hade storm! På lördagen, backstagebaren fylldes med vatten, staket blåste omkull och jag upplevde en dröm som jag hade för några veckor sedan på riktigt; en storm som blåser upp, från ingenstans och orsakar kaos. Nu förstår jag vad som menas med att hamna mitt i ett åskväder!
Yelle fullkomligt ägde Orion och skapade dans dans dans, Hot Chip förtjänade mer dans, Vintergatan kändes ofta rätt tom, MSTRKRFT samplade Tellier och fick mitt trötta torsdagssinne att flukta efter fest. Festen, som jag tog igen lördagkväll då allt jobb var över och jag och E äntligen fick nytta av vårt hotellbadkar som kylde ölen. Maps och hans band ville bara ha drinkar och bada nattbad. Sa jag att drinkarna var röda och hette Arvika Passion? Söndag, hem till en tom och tyst lägenhet, hyrde några filmer för att stilla mitt sällskapsbehov. Somnade halv nio. Det var skönt.

Arvika, we're gonna party like its '99!

I morgon bär det av till Arvikafestivalen! Och om jag inte går sönder innan av magsår så ska det bli riktigt kul. För jag menar, när allt jobb (och det är massor - 10 artister på plats och en ensam Nina, phu!) är klart så ska ju jag och E party like it's '99! För vi ska ju tillbaka till Arvika, stället där allt festivalande började för oss för måånga år sedan. Då var det tält, bacardi breezer (pineapple!) och osäker fjortisfylla. I år blir det hotell, finhäng och kanske lite rosé. Tiderna förändras. Jag är aspepp på att se MSTRKRFT och Hot Chip. Och Maps. Yää.