Förra veckan var så sweet. Sommaren kom till staden. Vi flyttade in i nya lokaler. Utomhussäsongen startade. Andy Butler från Hercules and Love Affair var på besök och bjöd på grymt DJ-set samt sköna intervjusvar och mitt jobb var mest att sitta bredvid i solen med en cola i handen. Lön och secondhand-shopping, grillfest, söderhäng och ännu mera fest. Det var nästan lite töntigt, allt. Som en sådandär halvdålig svensk film som bara handlar om ungdomar som hänger runt i Hornstull.

Den här veckan är skön den med, valborg och röda dagar ger mycket ledighet. Vad ska man göra på Valborg, måste man festa? Känner inte riktigt för det. Men ja, vad ska man annars göra.

Jag är kär!

Men alltså. Titta på här fluffbollen. Kan nog vara det sötaste jag sett. Lejonhuvad dvärgvädur kallas rasen, eftersom den har hängande öron samt en lejonman runt halsen. Jag måste ha en!! På riktigt. Den ska sitta med mig i soffan på kvällarna, kolla på TV, dricka saft och knapra kex. 

Idag är bara en sån dag

Skrivbordet är flyttat - det blev ut mot korridoren istället, med fönstret bakom mig. Det där att titta in i en vägg var inte min grej. "Och om du vill titta ut genom fönstret behöver du ju bara vrida på stolen", som kollegan sa. Ja. Trivs mycket bättre nu. Fick dessutom en ny stereo som jag själv - får jag repetera; SJÄLV - har kopplat in. Blir så löjligt mallig när jag lyckas med sånt. Det var väldigt många sladdar och saker som skulle tvinnas, men det blev rätt på en gång. Tjo!
Och utanför lyser solen varmt, ikväll äger årets första utomhusmatch rum! Skorna, benskydden och tröjan med nummer 10 på ryggen är med. Snart ska det sparkas boll!

Trivs så bra med allt nu. Jag trivs att vara fri, ingen bestämmer min dag förutom jag själv. Oväntat gillar jag att vara min egen igen. Kanske hjälper solen och våren till, känslan av frihet spritter väl som störst nu I guess.

Nu längtar jag bara till E kommer hem från Irland och A från Sydamerika. Sedan kan sommaren starta på riktigt.

En svunnen tid

Flytten till de nya lokalerna skedde i fredags med buller och bång. Så nu sitter jag i mitt egna ljusa fina rum, och det är så... tyst! Efter att ha suttit i landskap i över tre års tid är det en högst lyxig grej att få ett helt eget rum. Jag kan spela vilken musik jag vill, har ingen som skriker mig i öronen eller pratar overkligt högt i mobilen, inget fingertrummande och ingen tävling om vem som kan spela sin musik högst på stereon. Fantastiskt.
Har ställt skrivbordet till höger mot väggen, så jag har fönstret till vänster och korridoren till höger. Fast jag funderar på att kanske ställa skrivbordet så jag tittar mot korridoren istället? Nu sitter jag ju liksom och stirrar in i en vägg. Fast samtidigt är jag ju en dagdrömmare så jag vill kunna titta ut genom fönstret också. Hmm. Fortsättning följer. Men mina bästa vinylerna står fint uppradade och hela miljöombytet har gjort att min jobb-pepp stiger. Tjoho!

I lördags var det HH på arenan. Gåshud två timmar i sträck, hur ofta händer det? Minnen av Aprilhimlen var kvällens finaste, lite vin backstage och därefter ut i Stockholmsnatten. Räkmacka i stadens poshaste kvarter, fuldans och ännu mera vin. Taxi hem vid fyra, DN låg på dörrmattan och väntade. När jag föll ner i sängen steg solen upp utanför och det kändes faktiskt som en svunnen tid har kommit tillbaka.

Fast. Vad är det med den här staden, varför är alla otrogna son of a bitches? Förstår inte.

Och mitt konto skallar fortfarande oroväckande TOMT, mitt sparkonto är mer urlakat än någonsin. Countdown till lön: 4 dagar. Då ska det inhandlas vårkläder! Blommiga. För nu blommar körsbärsträden i Kungsan och det är ljust till halv nio på kvällarna. Den bästa tiden börjar nu!

Längs med blåa linjen

Fredagen kom och jag kom på benen igen! Festligheter längs blåa (?) linjen, mitt klot slog ner flest käglor och dessertvin på det. Trrevligt. 

Krunegårds "Se på mig nu, vad tycker du?" högt på repeat hela dagen. Snart middag med de bästa av vänner. Om bara hostandet och locket för öronen kunde släppa någon gång!

Det går bra nu

Jag har 9 kr på mitt konto! Nio! Ett två tre fyra fem sex sju åtta NIO kronor!!! Och löning är inte i sikte på långa vägar, två veckor kvar är jag rädd. Dessutom har jag redan nallat några tusen från mitt sparkonto. Undra om jag ska anmäla mig till Lyxfällan...?

Grrr!

Coola David La Chapelle har just nu utställning på Fotografiska i Nacka. Älskar hans gudomliga och 'blanka' bilder, men hur i hela friden kan karl vara 45 år? Han ser ju ut som 25! Kolla bilden här

In your face, book!

Jag har drygt 230 vänner på fejjan. De flesta har jag nån sorts relation till, men ett tiotal av dem har jag aldrig träffat och har verkligen ingen aning om vilka de är. Förutom att de har sett min bild eller mitt EMI-nätverk och har därför addat mig som vän. Vissa har jag sagt ja till, men de som verkar alltför skumma har jag tagit bort. Men jag fattar inte riktigt meningen med det? Vad ska jag svara på deras mail? Oftast är det folk från staterna. Är dom så ensamma där så de vill hitta folk att maila med på FB? Eller är det jag som har missat något? Kanske är det kul att maila med P som hittade mig i "Philosophy is sexy"-gruppen men jag vettifan vad vi skulle prata om liksom. Platon?

Och denna KOLL man får på dessa människor! Facebook har ju en tendens att visa precis allt man hittar på och gör; "XXX XXX changed his interests to books and travels", "XXX XXX is now looking for friendship" och så vidare. Vill jag ens veta allt det här om människor jag aldrig någonsin kommer träffa? Nej det vill jag inte för jag kan nog inte komma på mer onödig fakta än det. 

Tänk om man någon gång skulle träffa alla dessa människor. Man vet ju ändå lite om dem. Det är ju ändå människor man sett på fylle- och semesterbilder, man vet vilka böcker de har läst och var de har studerat. Människor som man har en aning koll på men som man troligtvis aldrig någonsin kommer träffa. Det är ju ändå lite lustigt.

Kanske dröjer det inte länge förrän FB börjar organisera träffar som "Meet you Faicebook-pals!". Tvivlar dock på att jag skulle tacka ja. 

Bokstaven D

D som i däckad. 

Fjärde dagen i rad nu. 

Fjärde dagen som täcket, boken, sängen, datorn och Greys Anatomy har varit mitt käraste sällskap. Och det värsta är att jag inte ens är less på det. Just nu vill jag bara ligga här för alltid.

Home sweet home... Eller?

Svensk mark igen. Den välkomnade mig dock med kraftigt lock för öronen, som fortfarande sitter kvar. Kan öron sprängas? För i sådana fall tror jag mina är på god väg. Sängliggande hela dagen, jag är som en levande slemboll. Ni skulle se mig. It aint' pretty! Dublins kalla nätter tog knäcken på mig. Men det var väl priset man fick betala, för kul hade vi. Irland var lika fint som vanligt. Dublins gator lika gästvänliga som vanligt. Irländarna var lika galna som vanligt. Allt var som det skulle, med andra ord. 

Ett kallt Dublin

Internetcafe i Dublin. Da vi ar mad trotta efter nattens eskapader har det varit en valbehovd slapp dag. Em har intervjuat en keltisk lady, jag passade pa att avnjuta lite amerikansk kaffekultur i form av dyr latte pa starbucks. Strovade sedan runt i St Stephens Green, solen sken till och fran och duvorna samt iPoden holl mig fint sallskap.

Hur kommer det sig att musiken kanns mer pa gatorna i dublin an vad den gor pa fyrans buss en morgon pa vag till jobbet.

Har precis shoppat bocker. Jag som aldrig laser. Det var nagot i den irlandska bokhandeln som fick mig att vilja lasa varena verk pa varenda hylla. Lugnet man hittar nar man befinner sig pa annan plats, bort fran alla masten och alla tvivel. Bort fran det vanliga monstret, stunden nar man hittar det dar lugnet. Det far mig att vilja lasa och lara och kanna igen. "Brida" av Paulo Coelho samt "Then We Came To The End" av Joshua Ferris blev det. Nar jag landar pa svensk mark i morgon igen ska det bannimej lasas i veckor framover.

Resetips - bo aldrig pa Shining Hostel i dublin! Vi bodde dar var forsta natt. Vi kom dit vid ett pa natten och det var HEMSKT. Snubben som jobbade maste varit hog pa nagot, slussade ut oss pa en bakgard till ett rum som inte ens hade ett las. Min sang var hogst upp i taket, jag lag ungefar 30 cm ifran det. Badrummet var nast intill obefintligt och helt vidrigt. Vi sov i nagra fa timmar och drog sa snabbt vi kunde i gryningen. Fast, vad kan man forvanta sig for 146 kr natten. Nu bor vi pa Isaacs, helt okej men borjar trottna pa ofrasheten nu. Gillar hostel annars, mysig internationell stamning och man traffar ofta roliga manniskor. Forutom de engelska bleka hogljudda ladsen i rummet bredvid. Som for ovrigt hade dragit ut en av de sina pa en madrass i korridoren och sprejat honom full med raklodder inatt. Humor?

Annars da. Lordagen spenderades i Wicklow Mountains. Det var bland det vackraste jag nagonsin har sett, bilder kommer sen. Pubrunda igar, jag och Em ramlade gatorna fram med en bunt irlandare. Men Dublinnatten var kall. Alltfor kall. Ibland kanns allt bara sa fejk. Och den andra sortens kyla har gett mig en megaforkylning och svullen hals. Tack for den.

Snart en dush (jag kan inte undga de hemska badrummen langre) och darefter den sista pubmaltiden och some pints.

Vuxenpoäng, check!

Idag samlade jag sjukt många vuxenpoäng genom att ha ett tredje möte med kapitalförvaltare. Bestämde mig för att flytta över pengarna, bland annat i en Rysslandsfond. Jag börjar nästan tycka det här är lite kul! Fast jag undrar om min kapitalkille tyckte det om mig. När vi hälsade OCH sa hej då granskade han mig från topp till tå. Och jag menar det verkligen. Hans blick stannade extra länge på mina svarta kängor (lite docs-style) och min jättestora svarta kofta. Han tyckte nog att jag såg ut som ett tält och inte som den vanliga kunden gör. Deras dresscode stavas ju K-O-S-T-Y-M och det är inte riktigt min grej. Och om det någonsin skulle bli, snälla hejda mig!

ps, nu lät det som jag har jättemycket pengar att förvalta. Det har jag inte.