Vinterdag i Stockholm. Sikten når inte längre än ett par meter, trafiken lamslås och gatorna kämpar för sin överlevnad. Kvällen och  mörkret anländer, lugnet lägger sig ned och gatorna slutar kämpa för att hålla människorna kvar. Söders Hjärta öppnar sin dörr, varma famnar möter god musik och goa gubbar. Röd saft i glasen, världen är vår ikväll. 

Jag vill adoptera honom!!

Inte minst för att rädda honom från alla cup cakes.

Drömmen om Elin

Igår klagade Elin på att jag aldrig skriver längre. Nej, sa jag, jag hinner inte och när jag väl skriver nåt blir det skitdåligt. Skriv om mig! hejade Elin på. Så okej. Här kommer ett inlägg om allas vår bästa och helgalna Elin! Elin, Elin, trottoarernas drottning, som vi brukar säga. Vänligen notera att det är taget från 90-talets Nile City, det ligger inget djupare i det konstaterandet. För alla minns vi väl Nile City-kvällarna i TV-rummet hemma hos familjen Elin, ofta med nybakade chokladmuffins, saft och popcorn på brickan. Och det håller i sig fortfarande; Elin har och kommer alltid vara allas vår bullmamma! 7 sorters kakor upp i dagen, Leila skulle bli grön av avund! Men vi gjorde mer än kollade på Percy och två koleanska adoptivpälon, vi trängdes längst fram på spelningar, hoppade oss svettiga på Kafé 44, klädde oss i alldeles för konstiga manchesterbyxor och drack alldeles för många limedrinkar ihop med svenska rockband... Tur att vi en dag fyllde 18 år och förstod bättre! ;)
Men - Elin du kommer alltid vara mitt apokalyptiska lakritstroll. Vare sig vi är 14 eller 24.
Puss,
din fool.



Long time ago...

Over 'for it started

Nyss hemkommen från födelsedagsbrunch med bästa vännerna. Lustigt hur bara åsynen av dem kan göra mig på bättre humör. Och det behövdes efter en kaoshelg som denna. All min energi har gått åt till att tänka, på många olika plan. Men nu börjar tankarna blåsa bort (inte minst efter min cykeltur i spöregnet och stormen hem). 

Stormen. Jag tycker det är sorgligt att löven håller på att blåsa bort innan de ens bytt till sin vackra höstfärg. Ja. Känns som att min bästa årstid är över innan den ens har börjat. Hmm.

Nä, nu är det dags för DN och thai left-overs från igår. Tjo! 

Noah (Squid?) And The Whale

Lite sent omsider upptäckte jag folkpoparna Noah And The Whale som består av fyra Londongossar och, ibland, ingen mindre än Laura Marling på sång! Det här PSL-klippet är ju bara helt fantastiskt;

Give A Little Love

Walking On A Dream

Jag har blivit störd. Men jag kan inte sluta lyssna på Luke Steele och hans Empire Of The Sun. Det finns ingenting - ingenting! - som kan mäta sig med det just nu. Inte ens Glasvegas. I'm walking on a dream.
Albumet släpps i Australien nu och i Sverige nästa år. Svinbra är det. 6 låtar finns att lyssna på på majspejsen. Steele är ett geni!

www.walkingonadream.com.au

.

Idag bara slog det mig. Vad lycklig jag är. Jag är omgiven av så otroligt mycket fina människor; familj, vänner och de som är mer än vänner. Och det är ju faktiskt det enda som betyder något,  i slutändan.

High five för det. 

Helmut

En halvgalen dam ringde mig precis och var väldigt upprörd över att Helmut Lotti inte ska komma till Sverige. "Att se honom live är som att vara på spa", förklarade hon mellan andhämtningarna. Jag höll bara med.

Empire of the Sun

Senaste veckan har variationen varit låg; endast en platta plus en låt som har gått konstant i mina halvsunkiga högtalare. Plattan är Glasvegas hyllade skottska anthemrock, jag älskar hans keltiska accent!
Daddy's Gone

Låten då - bästa jag hört på länge! Det är Sleepy Jackson-mannen som är tillbaka (finally!) med nytt projekt; Empire Of The Sun - satan va bra. Australienarna kan dom.

the little mermaid on crack

Surfade in på Jay Brannans hemsida och möttes av texten;
"hi. my name is jay brannan.
i'm a singer/songwriter living in new york city, and i'm as tragic as i look in the above photo.
i only own one pair of jeans and currently i hate them.
i maintain this website myself, which explains why it sucks. thank you for the offers, but for now i don't really want it re-designed. i like it this ugly and under my own control."

Haha. Kul. Han är dock ännu en "ledsen kille med gitarr"-typ, fast ett steg längre textmässigt (han sjunger om killar istället för tjejer) och väldigt fint. Låter som "the little mermaid on crack", som han själv uttrycker det. Brannan spelar på Kägelbanan i oktober och du känner igen honom från filmen Shortbus. Skriver även blogg. Plattan kommer gå varm mörka höstkvällar med tända värmeljus. Japp.

Anna

Åå va fin nya Hello Saferide låten är. "And she would never had to know what it's like when your heart breaks". Längta längta efter skivan.

Last Day of Summer

Sommarens sista dag. Staden har aldrig varit så lugn som när jag traskade hemåt ikväll, från Östermalm via city. Gårdagen gjorde sig tillkänna, tröttheten slog till efter en kväll som flög högt och jag landade slutligen i Vasastadens trygga vrå. En fantastisk sommar fick ett välförtjänt slut. 

I just hope that I don't fall in love with you. 

The protector

... och så den här låten. Bara en gång till.

She left a week to roam
Your protector's coming home
Keep your secrets with you
Safe from the outside

You walk along the stream
Your head caught in a waking dream
Your protector's coming home

As you lay to die beside me, baby
I'm the one in the shootin' game
Would you wait for me,
The other one,
Would you wait for me?

Längtan till landet

Spanien var helt underbart, och jag vill bara tillbaka. Tillbaka till lugnet och havet och värmande solstrålar, som väcker huden till liv igen. Det första jag möttes av när jag kom tillbaka till Stockholm var en arg cyklist som skällde ut mig för att jag cyklade för långsamt i cykelbanan. Han verkade inte fatta att jag fortfarande hade det spanska lugnet kvar i mig. Han kan ta sin stress och sin storstad och stoppa upp någonstans. Jag vill i alla fall inte ha det, men det är svårt att värja sig. Längtar till en landsbygd, ja. Det är nog så jag ska leva. Jag och Stockholm är inte bästisar just nu.